Jämtlandstriangeln

(Försenat inlägg. Turen gicks i mitten av september)

Otroligt nog kom jag iväg på en fjällvandring. Efter att man planering helt havererat gick jag in på Svenska turistföreningens hemsida och hittade en guidad tur där det fanns platser kvar. Så det blev att ansöka om ny semester och ställa in den egentliga semestern (i alla fall en vecka av de två). 

Så drygt en månad efter min planerade vandring så satte jag mig i bilen och for upp till Storulvån. Nervös som bara den. Undrade om min panikträning den sista månaden där jag gått upp och ner för en backe varje morgon och mitt lyftande av 3 kg hantlar skulle vara tillräckligt. 

Det var fantastiskt vackert när jag efter flera timmar i bilen äntligen kom farm. Trädens blad skiftade mellan grönt och gult. Kalfjäll omringade mig allt kändes helt underbart.

Storulvån från ovan.

Sylarna syns

Helt fantastisk utsikt. Varm och ingen blåst (inga myggor heller).

Min stora skräck inför vandringen. Hängbro och svindel går inte så bra ihop. 

Bild efter att jag tagit mig över. Kan säga att jag var otroligt rädd. Fick anstränga mig till det yttersta för att våga mig över. Tack och lov är det endast en hängbro på den här turen. 

Helt okej utsikt där vi lunchade första dagen.

Mina Lundhagare höll fötterna torra. Fantastiska kängor!

Jag kan verkligen rekommendera att gå Svensk turistförenings guidade tur(er). Vi hade två fantastiska guider, vi var 14 st som anmält oss och det var en mycket trevlig grupp. Vi bodde på fjällstationerna Storulvån, Sylarna och Blåhammaren. Varje kväll serverades middag, på Storulvån och Blåhammaren 3-rätters medan vi fick 2-rätters på Sylarna som ännu inte hade någon restaurang utan endast självhushållningskök. Men vår mat flögs med helikopter från Storulvån och värmdes upp på Sylarna. Snacka om lyxigt. Att det även fanns vin och öl att köpa när man kom lagom trött till fjällstationerna gjorde inte saken sämre. 

Enda som var tråkigt med turen var att den tog slut. Så fort jag kom hem gick jag in på svenska turistföreningens hemsida för att kolla om det redan nu fanns vandringsturer att anmäla sig till nästa år. Vem vet, jag kanske väljer att gå samma tur nästa år igen. En hängbro ska jag väl klara av en gång till. 

Städjan, en dagstur

Äntligen har jag gått mina första steg på ett kalfjäll. En liten dagstur på väg uppför Städjan vid Idre. Dock kom jag inte ända upp, vilket jag heller inte trodde, har ju lite svindel...

Ett stopp för kaffe, rast och pudra näsan.

Bakom ryggen, bensinmacken där vi fyllde på bränsle och sträckte på benen och pudrade näsa igen.

Börjar på att närma oss. 

En översikt över området

3 km sommarled. Den var dock brantare än vinterleden. Så vi valde den lite längre vinterleden.

En första skymt av städjan. 

Uppför och framåt!

Äntligen ute ur skogen och fri från myggen.

Fortsatt på vinterleden. 

Lundhagskängornas första fjälltur. Ett första test av alla kläder och ryggsäck faktiskt. För att inte tala om ett första test av mig själv.

Det gäller att vända sig om och njuta av utsikten man bjuds på. Inte stressa och jaga sig uppför.

Små tallar höll oss sällskap en liten bit till.

Underbar utsikt.

Förutom hunden så hade jag även mänskligt sällskap denna gång.

Inte snö som syns, eller det kan mycket väl vara snöreserv under den vita plasten.

Började bli nervöst.

Vackert är det. Tror jag kom ungefär där det blir brant på den högra toppen.

Hunden blickar upp mot Städjan.

Hit men inte längre. 

Kanske besöker jag några av de andra fjällen en annan gång.  

Att för första gången bege sig på en dagstur, ett första test av kläder och kropp var nervöst. Tack och lov gick den lilla testet bra. Ryggsäcken gjorde inte ont. Jag orkade bära den (dock inte fullpackad) och kläderna jag köpt fungerade bra. Uppe på kalfjället fungerade lager på lager-principen bra. Kände i ansiktet att det var kallt, men med mina handskar och kläder på (byxorna fungerade också utmärkt) så kunde jag stå stilla och njuta av utsikten.

Vandringstur i staden

Paniken börjar nu krypa sig närmare. Vad är det egentligen jag har sagt att jag ska göra? Varför har jag inte tränat ordentligt! Kommer jag fixa det hela?

Så jag drar på mig mina vandringskängor, tar ryggsäcken med ca 4kg packning, fram med hundkopplet och så börjar jag gå. Jag har sett ut en tur på stadskartan, ca 8 km. Det är mulet ute och regnet hänger i luften.

Att gå runt i staden där man bor ger en möjlighet att se nya saker. 

Fast att se parkeringsplatser är inte så intressant. 

Stannade till och njöt av åkern som var full av sommarblommor. Bilar färdades förbi, de tittade nog på mig och undrade vad jag hade för mig.  

Efter halva turen hittade jag äntligen en bänk. 

 Man får max färdas 30 km/tim på denna äng. 

 

Naturen är bra underbar. Bakom ryggen, ett bostadsområde. Hoppas de uppskattar utsikten.

Mina kängor och jag förbereder oss för längre turer. 

Vandring inom staden

Idag tog jag med mig hunden ut för att prova en ny vandringsled. Hittat karta och läst om den på kommunens hemsida. En vandring på ca 6 km längst mindre byväg och vattendrag. Verkade perfekt denna mulliga förmiddag. Måste ju få till några mil i skorna innan det är dags.

Så jag och hunden hoppade i bilen och for iväg. Hittade en parkering vid nedlagda Coop och påbörjade vandringen. Dock uppstod snabbt problem. Där leden gick var vägen avspärrad och jag vågade inte ta vägen. Började ana oråd. Gick vidare och hittade nästa avtag in på leden som skulle gå längst ån. var precis vid en kohage och jag och hunden fångade kornas intresse så de började springa och följa efter oss medan jag och hunden gick genom det midjehöga gräset. Någon stig syntes inte riktigt till.

Själva stigen man skulle gå på syntes inte till, högt gräs låg över stigen och vid ett par tillfällen missade jag att följa stigen, tack och lov hade någon satt upp extrapinnar som hjälpte mig, annars vet jag inte hur det skulle gått. När leden korsades av en väg valde jag att avbryta vandringen längst leden och tog mig tillbaka upp på vägen. Antagligen skulle det varit en trevlig vandring om jag helt slopat att försöka gå längst ån, men det är just den biten som är den egentliga Tunaåleden. Såg inga rastplatser. Såg små informationsskyltar men ingen information stod på dem.

Inte oväntat hittad jag fästingar på hunden, sen största var ca 7mm lång. Hoppas jag slipper hitta någon på mig.

Här är i alla fall en film på hur det var. 

Ps. Har köpt en ny regnjacka, en Marmot som verkar okej och väldigt röd samt en visselpipa och solkräm för barn, 50 ml. Ds.

Bysjörundan igen och tränar med tyngre packning.

Att sätta fart att gå är inte helt lätt. Inte lätt att ha ork efter arbete att bege sig ut på längre tur när både jag och hunden är hungrig och trötta. Det jag gjort är att lägga en hantel på 3 kg i ryggsäcken tillsammans med min Historia A huvudbok som väger en hel del för att vara bok. Försöker komma ihåg att ta på mig den på hundpromenaderna. Första gångerna vaknade jag dagen efter med konstig träningsverk i magen och i rumpan. Spännande när man börjar träna muskler man inte visste att man hade.

Under långhelgen hade jag planer på att försöka gå en längre tur för att riktigt testa mig själv, men de utlovade molnen höll sig borta så det blev Bysjörundan igen. Fick träna på att försöka filma vilket inte visade sig lätt med en dragande hund. Tack och lov kan man stabilisera endel under redigeringen.  Dock var första filmen på tok för lång så varken blogger eller YouTube ville ta emot den. Så det blev att starta om med redigerandet och dela upp filmen.

Del 1

Del 2

På liten dagstur

Äntligen har jag gått min första lilla dagstur. Det blev en runda på drygt 9 km. En blandad tur på asfalt- och grusvägar samt skogsstig. En markerad runda som egentligen är 11 km men jag och hunden gick inte den lilla "bihangsrundan".

Turen började med en vanlig cykel- och gångväg längst en bilväg. Man vek av och gick på en bostadsområdes väg ett litet tag. Sedan kom plötsligt åkrar som bredde ut sig. En stig mellan dem var utmärkt som turens väg.

Mötte flera som var ute på morgonpromenad och jag hejade glatt och de gjorde samma sak. Kompassen var med samt en ritad karta som jag hittade på kommunens hemsida.  Jag försökte hålla koll på var norr var under turen och försökte vrida fram färdriktning. Något som skulle visa sig vara bra.

Jag kom iväg lite senare än beräknat, vilket gjorde att jag var varmare än vad jag tänkt. Men det blev ett bra test på hur väl mina Lundhagsbyxor ventilerade när jag drog upp dragkedjan på benen. Det fungerade bra, det blev inte så där varmt och hemskt som det ibland blir i långbyxor när värmen stigit till runt 20 grader och över. Lundhagskängorna fungerade bra de på både asfalt- och grusvägarna.

Det visade sig att fågelskådare också var uppe denna morgon. De stod och häckade i ett torn som blickade över lite sankmark där fåglar gjorde sig hörda. En bit ifrån tornet möttes jag av långhåriga kor som råmade vid mitt passerande. Vackra djur må jag säga.

Vid en rastplats där det varit fest vilade jag och hunden. Drack lite vatten och lurade hunden att gå ner i vattnet (han tycker inte om det och när vattnet nådde magen sprang han snabbt upp).

Jag och hunden fick sällskap en liten bit av vägen med en man och hans hund. Mycket trevligt att gå och prata lite grann. Då fick jag bland annat en varning om snokar och huggormar längst "spången" när man passerade sjön. Tack och lov för det! Det blev att hålla in hunden så han gick på stigen och inte tog ett enda steg utanför. Det rasslade till vid flera tillfällen under promenaden över "spången" och lite rysningar fick jag allt. Att bli biten av orm var inget jag direkt ville, varken för mig själv eller hunden.

Efter "spången" var det dags att gå in i skogen. Äntligen fick jag gå i skugga! Myggen surrade men av någon anledning är jag inte jätteintressant för dem.
Små skogsstigar upp längst ett berg. Vid flera tillfällen låg fallna träd över stigen så visst funderade man om det verkligen var rätt väg att gå. Oftast kunde jag snabbt se en stigmarkering längre fram så jag tog mig över träden och fortsatte. Någon gång fick jag lyfta över hunden som trots tappra försök inte kom över.

Mycket uppför på stenig stig där rötter fanns för att försöka sätta krokben på en.
Även lite sankmark dök upp och försökte sätta fast mig. Tur att jag hade Lundhagskängorna som fungerade mycket bra både uppför och nerför och i lite blötare mark.

Dock funderade jag några om jag verkligen var på rätt väg. Jag är extremt dålig på att läsa karta och den ritade kartan jag hade med mig var inte till så stor hjälp inne i skogen. Men oftast gick det bra, dock var det tur att jag hade med mig kompass och mobil i vad som var i slutet på turen. Jag passerade en väg som inte var utmärkt på kartan och kom till en stor rastplats som inte heller var utmärkt på kartan. När jag stod och tittade ut var det svårt att lokalisera en stig och något märke som berättade var jag skulle hittade jag inte. Då var det bara att stanna, fundera och ta det lugnt. (Något min hund inte är så bra på.)

Jag tog upp kompassen och la in det troliga hållet jag skulle åt, började gå och hittade en slängd turmarkeringsskylt. Hittade en stig som inte kändes hundraprocent helt rätt men som jag trodde ledde mig åt rätt håll. Efter några spännande minuter så korsade jag en annan stig och där kom åter turmarkeringarna! Puh. Lättnaden var enorm, trots att jag hörde trafiken och kunde lista ut åt vilket håll civilisationen låg. En bra erfarenhet.

Att äntligen nå bilen igen efter ca 2,5 timmar var otroligt skönt. Stekande sol och grusvägar är härligt och för tankarna till Bullerbyn. Den trolska skogen gjorde att jag kom och tänka på Ronja Rövardotter.
Det sista av vattnet dracks upp vid bilen och hunden verkade glad över att få fara hem igen. En tur i lagom takt, varierat landskap, gott sällskap och möten under färden och tillfällen att stanna och beundra naturen medan man fyllde på med vätska i kroppen, både jag och hunden.