Hinner inget

men gör inget heller.

Påbörja saker, det är jag bra på.

Sen då?

Försvinner.

Minnet.

Lusten.

Varför?

Jag vill men kan inte.

Något tar emot.

Vad då?

Varför?

Lusten.

Var är du?

Var är jag?

Hur ska det gå?

Hur ska det egentligen gå för mig? Det undrar jag nästan varje dag, trots att jag försöker att inte fundera.

Gör jag egentligen rätt på mitt jobb eller är jag helt ute och cyklar? Ingen kan ju säga om jag gör rätt eller fel. Om jag gallrar ut böcker kanske jag tar bort en skitviktig bok som borde finnas kvar och ingen kommer att stoppa mig.

Spenderar jag för mycket pengar kommer det inte synas förrän året är slut. Jag och matte och ekonomi har inte riktigt kommit överens. Eller, jo då. Matten funkade när jag kom på knepet: Bry dig inte. Gör bara som det står och gör rätt så blir det bra betyg. Och ekonomin funkar också, räkningarna kommer och jag betalar. Men jag har ingen planering, ingen koll på pengarna egentligen.

Hunden har börjat skälla när mor lämnar honom. Grannarna har ringt och meddelat. Nu är problemet att batteriet till hans anti-skall halsband är slut och det är ett ganska så ovanligt batteri. Min mor var och letade men har hittills inte hittat. Kan bli jobbigt det här.

Jag vill ha ett eget boende. Dit jag kan komma hem och lägga mig på soffan, hunden nere vid fötterna och zappa runt på tv:n. Laga mat i lugn och ro, kunna baka. Bo med hunden och ha han liggande i sängen med mig. Ha allt som jag vill ha det och inte behöva städa undan efter andra. Inte komma hem till ett hus som stinker sopor.

Har hittat ett torp som skulle passa mig. Litet och bra. I en liten träd dunge. Några hundrameter till närmsta hus, ängar emellan. Skulle kunna bygga en smedja där. Problemet är i villken stad torpet är. Och att det redan bor folk där.