Helt plötsligt

så vräkte regnet ner. Det blev alldeles vitt utanför. Tur att hunden inte behöver ut på ett tag.

Igår körde jag vilse, eller jag tog en liten felsväng, i Söderhamn. Så under den korta tiden jag haft bil har jag gjort lite felsvängar i Mora, Rättvik och nu Söderhamn. Väntar med spänning på var nästa ofrivilliga sightseeing ska ta plats.

Nu är friidrottsVM igång. Och jag som inte har tv under veckan. Och jobbar ju även och flyttar till helgen. Men VM tidningen är inköpt. Sitter just nu och håller tummen för Carolina Klüft och hoppas att hon överraskar mig.

Jag hade förut funderingar på att växa upp. Att försöka se lite mer vuxen ut. Fortsätta gå till frisören, köpa skjortor och chinos. Men förra helgen gick i alla fall det med frisyren åt helvete. Har man en hårtrimmer hemma kan vad som helst hända när man är på det humöret. Jag det är just vad som skedde.
Det är bara att inse. Mitt yttre och inre överensstämmer inte. Inte enligt mig i alla fall. Till mitt yttre ser jag ut som en som inte vilja bliva stur (eller vad är det nu Pippi säger?) och i mitt inre är jag en tant. En som vill bo i en stuga, plocka vinbär och göra gelé, plocka hallon och blåbär, lingon och smultron och göra saft och sylt. Sälja lite grann för att tjäna lite extar pengar. Ha en smedja och en liten träverkstad. Ett rum för min vävstol och lära mig väva. Fixa med huset, bygga en veranda. Kanske ett lusthus? En friggebod. Virka en mössa. Hur fungerar egentligen en mangel? Ha ett stort kylskåp och frys och bra knivar och en massa kryddor i köksfönstret. Potatisland och även odla morötter, rödbetor och andra godsaker. Äppelträd och en jordkällare. Bokhyllor fulla med bra böcker och en läsfotölj med läslampa.
Det finns så mycke kunskap som håller på att gå förlorad, många husmorsknep. Tänka att få dokumentera och hjälpa till att spara kunskapen för eftervärlden.

Och till mitt yttre ser jag ut som en ful version av min tvilling. En misslyckad individ som försöker att verka yngre än vad hon är.

Knappt något internet

och igår var min föedelsedag. Skriver det här för det var inte många som mindes det. Fast det är ju inte många som läser det här heller, så varför skriver jag det? Ja ja.
Min närmaste familj mindes. En kompis som bevr påmind om det dagen innan eftersom hon fyller år då och så en som fyller om två dagar. (Misstänker att hon fick lite hjälp via en annan sida på nätet.) Min farmor som brukar ringa och sjunga glömde bort det (hon hade skrivit in det på fel datum i kalendern (är visst något skumt med kalendrarna i år).
Min kära tvilling fick ett mess idag och hon ringde upp så fort som möjligt. Sedan att jag glömde bort hennes födelsedag i år (men hade turen att ringa just den dagen, eller skickligheten att ringa?!) och att jag helt glömde bort den i fjol (men då var det ju så mycket med hennes bröllop och sen ringde jag helt förtvivlad någon vecka senare och bad om uräkt för att jag glömt hennes födelsedag, som jag minns det) har inget med saken att göra.
Egentligen bryr jag mig inte om min födelsedag, men det är ju lite trevligt när någon kommer ihåg en...

Huvudvärk

Idag kom alla tillbaka. Liv och rörelse hela tiden. Ibland kändes det som att alla ville ha hjälp samtidigt. Det tog inte lång tid innan hjärnan sa TILT.

Och på eftermiddagen när jag såg och kände mig halvdöd så kom en person och skulle ifrågasätta allt, och började ge dåliga förslag som motsatte varandra. Att skriva på lista är gammalt och det har vi frångått och det känns ju bakåt strävande (ett alternativ jag föreslagit för att inte typ 50 personer ska komma samtidigt och vilja låna varsin bok vid den enda låneautomaten), och det ska ju vara lugnt här, kan man inte sätta upp en skylt om hur många som får vistas här samtidigt då? (för jag har ju tid att springa omkring och räkna folket i lokalen, särskilt om jag ska hjälpa alla som ska låna. För alla ska ju låna inne hos mig fast det får ju inte bli stökigt och krångligt och så läser/ser ju alla lappar, hm...), sen ska det ju faktiskt vara tyst där inne. Man ska ju inte använda lokalen för att umgås och prata, det finns många som vill ha lugn och ro (samtidigt som alla ska låna där inne nu i starten och jag ska hjälpa dem och samtidigt hålla koll på hur många som är i lokalen och köra ut folk om det är för många och stå som en vakt vid ingången och se till så alla är tysta för ingen kommer ju att bli missnöjd över det systemet och så ska jag ju samtidigt hämta alla böcker från de olika förråden som inte är i lokalen och så ska jag hjälpa dem som inte hittar och så ska jag ställa tillbaka och avregistrera böcker och svara på mail och leta nya böcker och så ringer telefonen och så behöver de hjälp vid kopiatorn, men så måste jag ju säga till att det är för livat och vänta nu, är det för mycket folk här? Har folk inte läst lappen över hur många som får vara här inne samtidigt? Jag måste springa runt och räkna men nu kom någon och frågade om jag kan köpa in nya böcker och så var det fjärrlån och så kom en ny person som måste skrivas in...

Jag vet inte, men det finns inget system som funkar klockrent. Jag försöker bara göra så att det blir så lugnt och skönt som möjligt. De som vet vilka böcker som ska användas hämtar dem, sen delar de ut dem och så sitter alla ner och skriver upp vilken bok de tog. Sen har jag en hel del namn och nummer att föra in i systemet. Det kommer att ta tid, men just nu har jag ändå inget speciellt att göra på kvällarna så varför inte? Känns ganska smidigt jämfört med att flera hundra ska in i den lilla lokalen klassvis vid varje ämnesstart då de flesta lektioner startar samma klockslag. Men jag kan ha fel...

Lyx...

...eller nått. Men jag fick till en efterrätt idag. 30% billigare kesella med rabarber och smulade ner lite havrekakor. Själva middagen? Grandiosa pizza från coop, den mindre versionen. Lagad mat fåt det bli när jag har en lägenhet igen.
Tittat på Det ljuva livet i Alaska i kväll. Och helt plötsligt i ett avsnitt dyker en tidig version av den elaka, bittra grannen i Coger town upp. Hon som även var elak och bitter fru i Scrubs. Vi snackar tidig 90-talsversonen av henne!

Nu ska jag väl sova. Först lägga ut vilka kläder jag ska ha i morgon när eleverna kommer.

God natt

Sitter och fryser

Egentligen är det väl inget större fel på mitt boende. Jag är här själv trots att det finns plats för minst 7 till (orkar inte räkna alla sängar som finns). Sängen är lagom hård, det finns dusch med varmvatten, det finns en spis, mikro, toalett och el. Det är bara lite sunkigt och kallt. Jag måste gå ut för att värma mig. Och så finns det ingen tv. Drömde häromnatten att jag såg på tv.

Sen knakar det lite mycket i huset utan uppenbar anledning, men det är inget som oroar. Att vägglampan vid sängen ramlade ner utan någon direkt anledning är inget som oroar.
Utsikten över sjön är fin, jag ser till min arbetsplats. De är okej.
Men det är faktiskt ganska så kallt. Näsan känns lite kall, som på vintern när man är ute. Jag är lite mesig. Det är mycket bättre än i våras.

Gjorde ett ganska hemligt besök till staden i mitt hjärta. Kräftkalas, kräftkalas, nu är det kräftkalas!
Skulle ta cykeln till festen men hittade inte nyckeln. Hade lagt den på något smart ställe. Mindes att jag gjort det. Mindes inte vart. Trodde att den kunde ha följt med i flyttlass. Hittade nyckeln en halvtimme innan jag lämnade staden igen. Men då hade jag ju redan spenderat pengar på taxiresa.

Och dricker man mycket kaffe under veckodagarna måste  man även göra det på helgerna, annars får man väldigt ont i huvudet. Bara så du vet.

SJ...

Egentligen är det väl bra. Att det är säkert. Men det blir så krångligt när man skall boka en resa och försöka göra det så billigt som möjligt och försöka lösa ut resegarantin (igen). Nu måste man ha en kortläsare för att kunna betala. Det är ju bra. Men jag har ingen. Så jag ringde. och när jag väl kom fram blev det anslutningsfel så jag fick ringa igen. Gick inte det heller. Går ju inte att skicka biljetten för jag hinner inte få den. Brorsan ryckte ut, men han mindes inte koden till sitt kort. I drykt tre timmar försökte jag boka biljett. Ybuss då, tänkte jag. Men då behövs också en kortläsare. Nu har mor bett sin särbo att fixa biljett. Om han nu har pengar på kontot. Jag blir nog kvar här. Jag som ville vara lite social.

Sitter i ett hus som luktar gammal sommarstuga. Blomflugor flyger, lagom sunkigt. Men det är bättre än alternativet.

Det här handlar enbart om mig

Det här är inget påhopp, inget jag lägger någon skuld på någon annan. Det här handlar enbart om att jag inte har förmåga att vara social och skaffa mig vänner. Vilket har lett till att jag inte så många vänner.
När mina vänner då tar steget och går vidare i sina liv, har förhållanden, gifter sig och skaffar barn så blir jag ensam kvar.
När alla runt omkring har en naturlig utveckling (gissar att de blir överlyckliga av att vara 'naturlig') och jag inte har det så i mitt liv så blir det ett glapp. Visst, jag kan prata förhållanden, i teorin och visst kan jag snacka barn, men det är inte samma som att prata med de som också är föräldrar.
Sanningen är den att jag knappt har någon kvar att umgås med. Det har blivit så tydligt nu i sommar. Därför märks det så tydligt när de som säger att de vill umgås inte hör av sig. Inte bara en. Jag vet. De har sina egna liv, har redan skrivit att jag vet det. Jag vet att det är jag som sätt till att mitt liv ser ut som det gör.
Som det är nu så byter jag bara ensamhet i en stad mot ensamhet i en annan stad. Skillnaden är att i den nya staden finns ingen som jag känner som inte kommer att umgås med mig. Om man ser rent krasst på saken.
Nu ska jag ta en öl...

Min far...

Han är inte speciellt smart. Jag undrar, eller ska jag skriva hoppas, att morsan hade lite roligt nio månader innan jag föddes? Han som jag då har fått lära mig är min far ringde igår och när han fick veta att jag höll på att flyttstäda så började han berätta vad jag ska tänka på och var de tittar att man har städat. Snällt, kanske den som inte känner mig tänker. Nu är det så här att min far flyttat en enda gång i sitt liv då han har behövt städa själv. Min far städade inte själv förrän jag var 14 år och min mor blev förståndig och skilde sig. Jag däremot har ju jobbat som städare ett antal åt och utfört flyttstädning och även flyttat ett antal gånger själv. Jag försökte att förklara det för min far men han kan inte ta till sig information så han fortsatte att berätta var jag måste vara noga och hur jag ska tänka. Jag blev en aningens irriterad men han förstod nog inte varför. Han berättade t o m att jag måste vara noga under badkaret efter det att jag talat om att jag INTE har något badkar. Samtal är inte något man har med min far, man får lyssna till en monolog.

Var förbi kompisar igår och fick med mig en bunt med byxor och den finaste skjorta jag någonsin kommer ha i mina ägor.

Ångest

Ångest. Normalt nu för tiden. Känslan av att någon sitter på mitt bröst och hindrar min andning. Ångest för allt.
Lyckades efter mycket om och men boka en lastbil igår. Fast jag vet inte om den är stor nog men den enda som fanns. Men jag vet inte om jag måste avboka den för jag har fått godkänt att få flyttbidrag via arbetsförmedlingen, men allt är inte handlagt än och det stod något om att jag måste boka via AF resor. Fast bokar jag inte en flyttbil nu så kommer jag ju inte få tag på någon om en vecka. Men bokar jag innan allt är gjort riskerar jag att inte få flytten betald. Moment 22 som vanligt i mitt liv.

Kan inte få bort känslan av att jag saknar någon. Men jag vet inte vad det är jag saknar. Sällskapet? Känslan av att någon tycker om mig? Igår dök repliken: 'Du fattas mig' upp i skallen. Men jag är inte säker på att det faktiskt är den personen ifråga som min hjärna/mitt hjärta fått för sig att den saknar som det gäller. Hoppas inte det. Vill få ett slut på detta nu. Allt är bara inbillning. Move on.