packar

Hur mycket onödigt samlar man på sig genom åren? Och hur mycket av värde slänger man när man ska rensa så mycket som möjligt?

Försöker att fortsätta att slänga och packa ihop lägenheten. Idag har jag faktiskt ingen ångest. Kan bero på att det är helg. Va? Jag vet, jag är lite underlig. Kan bero på att på helgen så är jag van att inte ha något att göra. Ledigheten känns inte lika tryckande. Vardagar brukar ju min hjärna vara upptagen med arbete. Försöker att trötta ut den så mycket som möjligt. Koncentrerar mig på annat än mig själv. Behöver arbete för att kunna agera normalt, inte få ångest eller bli deprimerad. Hur sjukt är inte det?

Men seiöst. Sommaren, den är jobbig. Julen är det som det tas upp om att det blir så tydligt för de som är ensamma. Att de inte har någon att fira jul med, familjehögtiden. Men sommaren är mycket värre. Fint väder ute, men ingen att vara tillsammans med ute i det fina vädret. Visst, man kan gå ut själv på stan. Och se alla som sitter och fikar på olika caféer, sitter på parkbänkar, i parken och går där tillsammans och pratar och skrattar. Och där går jag. Känner mig uttittad och rör mig snabbt och uträttar mina ärenden så fort som möjligt för att slippa undan alla och hoppas på att min känsla av ensamhet skall kunna dämpas om jag inte rör mig ute bland folk där det blir så övertydligt. Men den försvinner inte. Undrar hur det här stycket egentligen är formulerad. Jag orkar inte läsa igenom det igen.

Borta sov

Råkade sova över hos goda vänner igår. De behövde inte gömma nycklarna. Bara erbjuda lite rosé.
Trevligt var det. God mat. Hundarna var exemplariska, katterna underbara. Ångesten borta för en kväll.

Jag känner mig ändå ensam. Ovanlig känsla. Själv har jag varit länge, men ensam har jag inte känt mig.
Men nu för tiden känner jag mig ensam hela tiden. Även när jag är runt folk. Beror antagligen på att jag är själv även när jag är med andra. De är tillsammans med någon. Allt har blivit så tydligt.
Pratade om det. Och jag vet att detta sas i all välmening och att hon bara vill mig det bästa. Att jag ska få en stuga ute i skogen där jag kan bo och varar lycklig. Vill det också. Men inte i min ensamhet.

Jag är och kommer alltid att vara Udda.

Lyckopiller någon?

Det är mycket nu. Och jag vet att man i nuläget inte ska se till sig själv, herregud med tanke på Norge. Detta obeskrivligt tragiska som är omöjligt att förstå. Men faan, jag mår inte bra. Humöret går berg- och dalbana. Ena stunden är gråten nära, i nästa tänker jag skit det samma.
Varför är jag omöjligt att tycka om? 6 dagar sen på den 7:e förändras allt. Poff. Är så jävla trött på det.
Får veta vad som är fel på mig. Får mig att känna mig äcklig, att vistas med mig ute i offentligheten är något man skäms för. Jag är ful. Duger inte. Varför inte bara låsa in mig, ta ifrån mig mobilen och datorn så jag inte kan störa någon?
Slå mig hårt nästa gång jag verkar glad. Det slutar ändå bara så här.

SJ....

I början på sommaren reste jag med SJ. Eller reste, jo. Men stod stilla en del också. Först var tåget försenat och självklart fick man knappt någon information. Sen satte man sig på tåget och så stod det stilla en bra stund. Hm... Tillslut började tåget att rulla. I en timme. Sen stod det stilla i en och en halv timme till två timmar. Detta ledde till att jag ansökte om resegarantin och fick tillbaka mina pengar 414 kr.
Nu idag skulle jag boka en resa. Hittade en för 445 kr. Bra, tänkte jag. För om resan är billigare än resegarantin så försvinner de pengarna ut i tomma intet. Nu behöver jag endast betala 31 kr. Bra, tänkte jag igen. Så jag satte fart och bokade resan. Slog in mitt nummer. De gjorde en uträkning och datorn kom fram till att jag skulle betala 284 kr efter det att resegarantin dragits av. VA?!!! Jag är inte bra på matte men jag vet att 445 minus 414 inte blir 284 kr. Avbröt bokningen. Försökte göra den igen. Samma svar. Så vad göra? Med "avdraget" med resegarantin så kommer resan totalt att gå på 698 kr. Betalar jag hela resan med nya pengar blir det 445 kr men den där jävla resegarantin kommer jag fortfarande ha kvar och alltså inte fått tillbaka några pengar i ersättning för allt strul jag hade på tidigare resa.
Nu sitter jag i en telofonkö och ska försöka att boka resan där. Vilket kommer att kosta mer, men kanske inte lika mycket mer som via datorn och med resegarantin. Om det gör det så vete faan vad jag gör!
Jag skrev till SJ och ifrågasatte deras matematik och frågade om Sj verkligen kunde vara så ologisk. Jag gissar att svaret är ja, vi är så ologiska.

Boende saknas

Lägenhet fixad, lite efter att jag börjat jobba igen. Nu saknas boende för ca en månad. Suck. När ena är fixat då strular ett annat. Ska vi slå vad om att jag förlorar jobbet nu också, precis när jag flyttar på riktigt.

Var ut igår och firade semester och lägenhet. Cava är gott, rosé är gott, torr cider är gott. Trevligt sällskap är bland det bästa. Morgonen efter kan jag vara utan.

Lägenhet verkar fixad

Om nu kontraktet skickas och kommer fram så är en lägenhet fixad i Dalarna. Puh.
Inte för att jag vill flytta från Umeå, men att ha en egen bostad där nere känns som ett måste. Orkar inte med hur jag haft det under våren.

Imorgon så är min sista dag på städjobbet. Inte lika jävligt som förra sommaren. I år har jag knappt haft något ansvar. Eller, ansvar har jag haft över sommarjobbare som inte lyssnad och som ställt till det. Pajat förnster (innan jag kom), inte gjort vad jag sagt åt dem att göra och lämnat ett urdåligt resultat som jag skäms över. Särskilt när det är på ställen där lite högt uppsatta personer sitter. Så imorgon är sista dagen jag behöver gå och skämas. (Nu dök det upp bra sommarjobbare som VILL göra ett bra jobb och som VILL lära sig. Varför fick jag inte dem från början?!!!)

Nu ska jag bara se om jag ska hyra ut min lägenhet i andra hand eller säga upp den och kanske få betala dubbel hyra i tre månader. Men ett problem verkar löst.