Ibland undrar jag hur min hjärna fungerar

I somras var jag nere i förrådet och hittade min blomlåda. Jag vet att jag höll den i handen, funderade på om jag skulle ta upp den men beslöt mig för "jag lägger den här så länge". Nu i veckan fick jag för mig att äntligen köpa färska kryddor och plantera dem i blomlådan. Jag gick ner i förrådet, tittade mig omkring men såg inte blomlådan. Eftersom jag hade frysta varor i kassarna kunde jag inte leta länge just då. Så jag gick upp till lägenheten, packade upp varorna, gick ut med hunden och tog med honom till källaren och började leta. Letade på alla logiska ställen jag kunde ha lagt blomlådan men den var helt borta. Jag fick helt enkelt ge upp. Så vad skulle jag göra? Har ju andra krukor så jag kunde planera kryddorna var och en för sig. Men det var ju inte så jag ville ha det. Hitta en ny blomlåda på hösten känns som ganska så hopplöst. Så jag väntade ett par dagar. Gick ner till källaren igen. Förrådet behövde ju ändå röjas lite. Letade i varenda låda. Flyttade på allt. Tillslut fanns det bara ett ställe kvar. Jag tänkte: Där kan jag då verkligen inte ha lagt den. I en stor låda som tillhör min kompis och som står ovanpå hennes hylla och som man inte når så enkelt. Mycket bök innan man kan få ner den. Tänkte, jag får väl titta där ändå innan jag kan konstatera att mitt förrår har ett svart hål. Efter mycket om och men fick jag ner lådan. Tittade i den, och vad hittar jag? (Efter att ha tittat två gånger.) BLOMLÅDAN. Hur faan tänkte jag när jag la den där?!!! I min kompis låda? Varför trodde jag att jag enkelt skulle fatta att jag lagt den där?! Ibland tänker jag ologiskt även för mig.

Min luffarslöjdskurs ska visst bli av. Och i kväll ska jag gå på bio själv.

Hur faan tänker folk?

Hur kan det där jävla inte så demokratiska partiet komma in i riksdagen? Och hur kan svenskarna vilja fortsätta att ha en borgerlig regering?! Förstår inte folk att vi måste värna om varandra. Att ge varandra samma villkor. Att de som inte har lika mycket pengar, inte är frisk, de som har det svårt på olika sätt ska få leva ett humant liv som är lika högt värderat som de med god ekonomi. Att betala skatt är inte hemskt. Det är ett sätt att hjälpa alla och sig själv. Att vi har skola som alla kan och ska gå i, att sjukvården är relativt billig, att vi får hjälp när allt är hopplöst. Klass samhälle är inte något att eftersträva. Under årtionden jobbades det hårt för att få bort klass samhället, att ge alla människor samma värde. Varför fattar inte människor det? Bara tänker kortsiktigt. Pengar i plånboken denna månad. Men se det stora perspektivet för faan! När staten inte få in pengar från skatt, eller från statliga bolag. Då kan inte staten stå för något. Då blir det ur din plånbok alla utgifter skall betalas. Vill du att ungen ska gå i skolan, ha kurslitteratur, äta mat? Då kommer all kostad för ditt barn komma ur din plånbok. Tror inte att det blir billigare än att betala skatt. Så får vi hoppas på att ungen inte blir sjuk, behöver extra hjälp, vill studera vidare mm. TÄNK FÖR FAAN!

Lördag och ledig från jobbet

Igår fick jag dock jobba extra. Men det var okej. Bra med cafeteriatjänst ibland så man kan gå i privata kläder. Och igår lite extra fint för det var födelsedagsfirande. Så finbyxorna på och även en väst. Vill ha ett jobb där jag kan gå klädd så varje dag om jag så vill!

Melodikrysset är löst, med lite hjälp från Enn Kokk. Men Elderman måste sluta ha ett jävla badlakan som högsta pris. Tillbaka med musiklexikonet! Jag vill då inte vinna innan det kommer tillbaka. Inte för att jag vinner något ändå, men det skulle ju vara min tur att vinna ett badlakan...

Nu ska jag fundera på vad jag borde göra i helgen. Sen får jag se imorgonkväll vad som egentligen blev gjort.

Jag, en kommunpolitiker?

I natt drömde jag att jag blev inröstad i kommunfullmäktige. Ålidhemspartiet hade uppfunnits och mitt namn hade fyllts i av tillräckligt många för att jag skulle få en plats i kommunens maktkorridorer. Hade ingen aning om partiet, men folk hade på eget initiativ fyllt i mitt namn för de tyckte jag skulle passa att föra deras talan. Medan vi satt där så insåg jag efter ett tag (är inte så snabbtänkt i mina drömmar heller) att valet redan har varit och jag hade ju inte röstat. Detta sa jag högt när mötet inletts och alla skrattade åt det hela. Att jag inte röstat men folk hade röstat på mig!

Jag insåg att jag överlevt sommaren. Att den inte varit dålig, mycket jobb som tog upp min hjärnverksamhet och gjorde mig helt slut. Men det var bra. Att inte tänka är bra för mig. Men jag hade glömt bort att förbereda mig för hösten. Mindre arbete, inte lika slutkörd, hjärnan kommer igång. Funderade hur jag hade det förra året. Då var jag inne på slutklämmen på min uppsats. Vänner ringde och hörde av sig. Var själv men inte ensam. Nu känner jag mig bara ensam. Att försöka göra saker är inte lätt. Gör små försök, men det är stort för mig. Så går det åt skogen och jag inser att det inte var värt det. Men inser även att jag måste fortsätta att försöka. Men med vad? Det är väl den stora frågan. Inser att jag inte är som andra. Jag har inte koll på vanliga saker. Jag ser på tv och analyserar och försöker sedan praktisera vad jag sett och tror. Vet inte om jag får det att fungera. Känner mig som en utomjording. Allt känns konstig och jag vet inte hur man egentligen ska vara. Vad som är fel att göra. Inte lätt det här med människor. Människor är konstiga, men jag är nog konstigast av alla.

Anmält mig till en helgkurs

Ja ha. Då har jag anmält mig till en helgkurs i Luffarslöjd. Gäller bara att skaffa hundvakt till fredagen. Hm... Kanske skulle tänkt på det innan. Annars får jag väl stå över första träffen då. Hittills jag och två till som är anmälda. Kan bli intressant...

Torgny Lindgrens nya bok utkommer snart. Jag har förhandsbeställt den. Det innebär att jag kommer att få den senare än om jag går till affären den dagen den släpps. Smart va? Men det blir förhoppningsvärt lite billigare.

Övade lite på fiolen idag. Hunden blev överlycklig när jag slutade. Undrar om grannarna tyckte samma?

Tralalalala

Jag har bakat. Bakat kakor. Jag äter kakor. Magen växer. Måste sluta äta kakor. Måste sluta baka kakor. Men baka är rolig. Avslappnande. Men det är inte roligt när kläderna inte passar. När fettet hänger över byxorna. Måste träna. -Det finns inga måsten, sa en föreläsare till mig. Du kan välja, Jag vill. Tycker fortfarande den föreläsaren är dum i huvudet. Eller så hade den överdoserat på lyckopiller.

Jag vill göra något. Det kan jag säga att jag vill, inte att jag måste. Rastlös.

Vill börja slöjda igen. Saknar att göra saker med mina händer. Forma och skapa.
Kunde sticka när jag var liten. Mamma lärde mig. Varför slutade jag? Mamma har kanske en vävstol till mig. Måste bara skaffa mig en liten stuga där jag kan ha den.

Suck

Så är det lördag. Lördagkväll. Tog och jobbade idag för jag hade ju inget bättre för mig. Ligga på soffan eller jobba? Lika bra att jobba. Tacken blev att städa en nerspydd toa. Väggar och allt.
Suck. Men men. Resten av dagen gick nog bra. Folket på stället verkade glad att se mig och inte den ordinarie. En sa det rakt ut. Trevligt men ändå inte.
Så i kväll hade jag inget bättre för mig så jag lagade mat. Oinspirerad men det dög. Blev nog faktiskt gott.

Jag är gammal. Står i badrummet och drar gråa hårstrån med pincett. Inga rynkor ännu. Inga jag tänkt på i alla fall. Krämporna börjar att komma men det kan ju bero på mitt jobb mer än på åldern. Vet inte vad jag ska ta mig till med mitt liv. Söker jobb, de jobb som finns. Vill fly iväg. Se vad som kan bli. Håller något mig kvar? Vet inte. Det är tryggt här. Jag trivs i staden. Men finns det något mer? Rädsla för det okända. Liten och feg.
Sökt jobb i Malmö och Kiruna. Arbetsförmedlingen kan i alla fall inte klaga på att jag inte söker i hela landet. Men de hittar bara på nya saker att klaga på. Min skyldigheter upprepar de ständigt. Men mina rättigheter och deras skyldigheter talas det inte om.

Kanske ska jag ändå gå med i postkodmiljonären och hoppas på det bästa. Kanske få råd med en bil. Sätta mig och hunden i den och bara fara.