Turen började med en vanlig cykel- och gångväg längst en bilväg. Man vek av och gick på en bostadsområdes väg ett litet tag. Sedan kom plötsligt åkrar som bredde ut sig. En stig mellan dem var utmärkt som turens väg.
Mötte flera som var ute på morgonpromenad och jag hejade glatt och de gjorde samma sak. Kompassen var med samt en ritad karta som jag hittade på kommunens hemsida. Jag försökte hålla koll på var norr var under turen och försökte vrida fram färdriktning. Något som skulle visa sig vara bra.
Jag kom iväg lite senare än beräknat, vilket gjorde att jag var varmare än vad jag tänkt. Men det blev ett bra test på hur väl mina Lundhagsbyxor ventilerade när jag drog upp dragkedjan på benen. Det fungerade bra, det blev inte så där varmt och hemskt som det ibland blir i långbyxor när värmen stigit till runt 20 grader och över. Lundhagskängorna fungerade bra de på både asfalt- och grusvägarna.
Det visade sig att fågelskådare också var uppe denna morgon. De stod och häckade i ett torn som blickade över lite sankmark där fåglar gjorde sig hörda. En bit ifrån tornet möttes jag av långhåriga kor som råmade vid mitt passerande. Vackra djur må jag säga.
Vid en rastplats där det varit fest vilade jag och hunden. Drack lite vatten och lurade hunden att gå ner i vattnet (han tycker inte om det och när vattnet nådde magen sprang han snabbt upp).
Jag och hunden fick sällskap en liten bit av vägen med en man och hans hund. Mycket trevligt att gå och prata lite grann. Då fick jag bland annat en varning om snokar och huggormar längst "spången" när man passerade sjön. Tack och lov för det! Det blev att hålla in hunden så han gick på stigen och inte tog ett enda steg utanför. Det rasslade till vid flera tillfällen under promenaden över "spången" och lite rysningar fick jag allt. Att bli biten av orm var inget jag direkt ville, varken för mig själv eller hunden.
Efter "spången" var det dags att gå in i skogen. Äntligen fick jag gå i skugga! Myggen surrade men av någon anledning är jag inte jätteintressant för dem.
Små skogsstigar upp längst ett berg. Vid flera tillfällen låg fallna träd över stigen så visst funderade man om det verkligen var rätt väg att gå. Oftast kunde jag snabbt se en stigmarkering längre fram så jag tog mig över träden och fortsatte. Någon gång fick jag lyfta över hunden som trots tappra försök inte kom över.
Mycket uppför på stenig stig där rötter fanns för att försöka sätta krokben på en.
Även lite sankmark dök upp och försökte sätta fast mig. Tur att jag hade Lundhagskängorna som fungerade mycket bra både uppför och nerför och i lite blötare mark.
Dock funderade jag några om jag verkligen var på rätt väg. Jag är extremt dålig på att läsa karta och den ritade kartan jag hade med mig var inte till så stor hjälp inne i skogen. Men oftast gick det bra, dock var det tur att jag hade med mig kompass och mobil i vad som var i slutet på turen. Jag passerade en väg som inte var utmärkt på kartan och kom till en stor rastplats som inte heller var utmärkt på kartan. När jag stod och tittade ut var det svårt att lokalisera en stig och något märke som berättade var jag skulle hittade jag inte. Då var det bara att stanna, fundera och ta det lugnt. (Något min hund inte är så bra på.)
Jag tog upp kompassen och la in det troliga hållet jag skulle åt, började gå och hittade en slängd turmarkeringsskylt. Hittade en stig som inte kändes hundraprocent helt rätt men som jag trodde ledde mig åt rätt håll. Efter några spännande minuter så korsade jag en annan stig och där kom åter turmarkeringarna! Puh. Lättnaden var enorm, trots att jag hörde trafiken och kunde lista ut åt vilket håll civilisationen låg. En bra erfarenhet.
Att äntligen nå bilen igen efter ca 2,5 timmar var otroligt skönt. Stekande sol och grusvägar är härligt och för tankarna till Bullerbyn. Den trolska skogen gjorde att jag kom och tänka på Ronja Rövardotter.
Det sista av vattnet dracks upp vid bilen och hunden verkade glad över att få fara hem igen. En tur i lagom takt, varierat landskap, gott sällskap och möten under färden och tillfällen att stanna och beundra naturen medan man fyllde på med vätska i kroppen, både jag och hunden.
