Oj vad det händer saker just nu

Och ingenting som jag tänker skriva om här.

Läste igenom lite inlägg från början av bloggandet. Lite intressant faktiskt. Ibland kan jag vara ganska så underhållande mitt i vad som var en jävlig tid.

Trött

Låg bara och vred mig i natt. Lyckades inte sova långa stunder. Och i helgen har jag knappt sovit heller då hunden fick ont i magen. Inte lätt det här. Fast det kunde varit svårare.
Mamma på besök så hunden slipper vara ensam om hans mage börjar på att göra ont igen.

det var ett tag sedan...

...jag var här inne. Hade glömt bort att jag hade den här bloggen ett tag!

Så vad har hänt? Ny spis, ny kyl och frys. (Ah, köpte glass idag!) Undrar vad som ska hända på jobbet. En konsult ska dyka upp. Kan bli intressant...

Annars trivs jag väl bra här. Har ingen att umgås med på fritiden förutom hunden. Har köpt nya bultar till bilen så hjulen ska sitta fast (nya muttrar också). Bara hoppas på att det blev rätt och att snubben som ska fixa bilen gör så att allt blir bra. En chansning att inte lämna in på en verkstad men vad gör man inte för att spara lite slantar (vi får se om det är ett dumt beslut).

Håret blir längre, rakat på sidorna. Så går det när man lägger ut en omröstning på nätet och bara en svarar och man lovar att lyda.

Tittar på Idol. Moa i klänning som är lite för kort, men jag är väl bara gammal och gnällig.

Hunden ligger på en ihopknölad matta.

Just nu är livet helt okej. Förutom att jag inte har en öl i handen.

Gör som min tvilling

(ytterligare en dag) och se (byter ut mitt namn mot mitt nick, sån är jag):

umetjej-77 är amelias vardagshjälte!
umetjej-77 är expert på digitalt lärande
umetjej-77 är min idol!
umetjej-77 är en långhårig annonsproducent

Just nu är umetjej-77 inte så glad. Ett smärre mirakel krävs för att allt ska få plats i den lilla lilla flyttbilen. Ringde och frågade de på macken om den kommer att räcka till och de svarade: ja då, gott och väl! Så då slutade jag söka efter lastbilar. Idag hamnade jag i en smärre chock när jag såg hur liten den är. Så nu är nödplanen att jag måste fara fram och tillbaka nästa helg också. Tror jag får börja leta burkar att panta så jag inte måste gå i personlig konkurs.

Helt plötsligt

så vräkte regnet ner. Det blev alldeles vitt utanför. Tur att hunden inte behöver ut på ett tag.

Igår körde jag vilse, eller jag tog en liten felsväng, i Söderhamn. Så under den korta tiden jag haft bil har jag gjort lite felsvängar i Mora, Rättvik och nu Söderhamn. Väntar med spänning på var nästa ofrivilliga sightseeing ska ta plats.

Nu är friidrottsVM igång. Och jag som inte har tv under veckan. Och jobbar ju även och flyttar till helgen. Men VM tidningen är inköpt. Sitter just nu och håller tummen för Carolina Klüft och hoppas att hon överraskar mig.

Jag hade förut funderingar på att växa upp. Att försöka se lite mer vuxen ut. Fortsätta gå till frisören, köpa skjortor och chinos. Men förra helgen gick i alla fall det med frisyren åt helvete. Har man en hårtrimmer hemma kan vad som helst hända när man är på det humöret. Jag det är just vad som skedde.
Det är bara att inse. Mitt yttre och inre överensstämmer inte. Inte enligt mig i alla fall. Till mitt yttre ser jag ut som en som inte vilja bliva stur (eller vad är det nu Pippi säger?) och i mitt inre är jag en tant. En som vill bo i en stuga, plocka vinbär och göra gelé, plocka hallon och blåbär, lingon och smultron och göra saft och sylt. Sälja lite grann för att tjäna lite extar pengar. Ha en smedja och en liten träverkstad. Ett rum för min vävstol och lära mig väva. Fixa med huset, bygga en veranda. Kanske ett lusthus? En friggebod. Virka en mössa. Hur fungerar egentligen en mangel? Ha ett stort kylskåp och frys och bra knivar och en massa kryddor i köksfönstret. Potatisland och även odla morötter, rödbetor och andra godsaker. Äppelträd och en jordkällare. Bokhyllor fulla med bra böcker och en läsfotölj med läslampa.
Det finns så mycke kunskap som håller på att gå förlorad, många husmorsknep. Tänka att få dokumentera och hjälpa till att spara kunskapen för eftervärlden.

Och till mitt yttre ser jag ut som en ful version av min tvilling. En misslyckad individ som försöker att verka yngre än vad hon är.

Knappt något internet

och igår var min föedelsedag. Skriver det här för det var inte många som mindes det. Fast det är ju inte många som läser det här heller, så varför skriver jag det? Ja ja.
Min närmaste familj mindes. En kompis som bevr påmind om det dagen innan eftersom hon fyller år då och så en som fyller om två dagar. (Misstänker att hon fick lite hjälp via en annan sida på nätet.) Min farmor som brukar ringa och sjunga glömde bort det (hon hade skrivit in det på fel datum i kalendern (är visst något skumt med kalendrarna i år).
Min kära tvilling fick ett mess idag och hon ringde upp så fort som möjligt. Sedan att jag glömde bort hennes födelsedag i år (men hade turen att ringa just den dagen, eller skickligheten att ringa?!) och att jag helt glömde bort den i fjol (men då var det ju så mycket med hennes bröllop och sen ringde jag helt förtvivlad någon vecka senare och bad om uräkt för att jag glömt hennes födelsedag, som jag minns det) har inget med saken att göra.
Egentligen bryr jag mig inte om min födelsedag, men det är ju lite trevligt när någon kommer ihåg en...

Huvudvärk

Idag kom alla tillbaka. Liv och rörelse hela tiden. Ibland kändes det som att alla ville ha hjälp samtidigt. Det tog inte lång tid innan hjärnan sa TILT.

Och på eftermiddagen när jag såg och kände mig halvdöd så kom en person och skulle ifrågasätta allt, och började ge dåliga förslag som motsatte varandra. Att skriva på lista är gammalt och det har vi frångått och det känns ju bakåt strävande (ett alternativ jag föreslagit för att inte typ 50 personer ska komma samtidigt och vilja låna varsin bok vid den enda låneautomaten), och det ska ju vara lugnt här, kan man inte sätta upp en skylt om hur många som får vistas här samtidigt då? (för jag har ju tid att springa omkring och räkna folket i lokalen, särskilt om jag ska hjälpa alla som ska låna. För alla ska ju låna inne hos mig fast det får ju inte bli stökigt och krångligt och så läser/ser ju alla lappar, hm...), sen ska det ju faktiskt vara tyst där inne. Man ska ju inte använda lokalen för att umgås och prata, det finns många som vill ha lugn och ro (samtidigt som alla ska låna där inne nu i starten och jag ska hjälpa dem och samtidigt hålla koll på hur många som är i lokalen och köra ut folk om det är för många och stå som en vakt vid ingången och se till så alla är tysta för ingen kommer ju att bli missnöjd över det systemet och så ska jag ju samtidigt hämta alla böcker från de olika förråden som inte är i lokalen och så ska jag hjälpa dem som inte hittar och så ska jag ställa tillbaka och avregistrera böcker och svara på mail och leta nya böcker och så ringer telefonen och så behöver de hjälp vid kopiatorn, men så måste jag ju säga till att det är för livat och vänta nu, är det för mycket folk här? Har folk inte läst lappen över hur många som får vara här inne samtidigt? Jag måste springa runt och räkna men nu kom någon och frågade om jag kan köpa in nya böcker och så var det fjärrlån och så kom en ny person som måste skrivas in...

Jag vet inte, men det finns inget system som funkar klockrent. Jag försöker bara göra så att det blir så lugnt och skönt som möjligt. De som vet vilka böcker som ska användas hämtar dem, sen delar de ut dem och så sitter alla ner och skriver upp vilken bok de tog. Sen har jag en hel del namn och nummer att föra in i systemet. Det kommer att ta tid, men just nu har jag ändå inget speciellt att göra på kvällarna så varför inte? Känns ganska smidigt jämfört med att flera hundra ska in i den lilla lokalen klassvis vid varje ämnesstart då de flesta lektioner startar samma klockslag. Men jag kan ha fel...

Lyx...

...eller nått. Men jag fick till en efterrätt idag. 30% billigare kesella med rabarber och smulade ner lite havrekakor. Själva middagen? Grandiosa pizza från coop, den mindre versionen. Lagad mat fåt det bli när jag har en lägenhet igen.
Tittat på Det ljuva livet i Alaska i kväll. Och helt plötsligt i ett avsnitt dyker en tidig version av den elaka, bittra grannen i Coger town upp. Hon som även var elak och bitter fru i Scrubs. Vi snackar tidig 90-talsversonen av henne!

Nu ska jag väl sova. Först lägga ut vilka kläder jag ska ha i morgon när eleverna kommer.

God natt

Sitter och fryser

Egentligen är det väl inget större fel på mitt boende. Jag är här själv trots att det finns plats för minst 7 till (orkar inte räkna alla sängar som finns). Sängen är lagom hård, det finns dusch med varmvatten, det finns en spis, mikro, toalett och el. Det är bara lite sunkigt och kallt. Jag måste gå ut för att värma mig. Och så finns det ingen tv. Drömde häromnatten att jag såg på tv.

Sen knakar det lite mycket i huset utan uppenbar anledning, men det är inget som oroar. Att vägglampan vid sängen ramlade ner utan någon direkt anledning är inget som oroar.
Utsikten över sjön är fin, jag ser till min arbetsplats. De är okej.
Men det är faktiskt ganska så kallt. Näsan känns lite kall, som på vintern när man är ute. Jag är lite mesig. Det är mycket bättre än i våras.

Gjorde ett ganska hemligt besök till staden i mitt hjärta. Kräftkalas, kräftkalas, nu är det kräftkalas!
Skulle ta cykeln till festen men hittade inte nyckeln. Hade lagt den på något smart ställe. Mindes att jag gjort det. Mindes inte vart. Trodde att den kunde ha följt med i flyttlass. Hittade nyckeln en halvtimme innan jag lämnade staden igen. Men då hade jag ju redan spenderat pengar på taxiresa.

Och dricker man mycket kaffe under veckodagarna måste  man även göra det på helgerna, annars får man väldigt ont i huvudet. Bara så du vet.

SJ...

Egentligen är det väl bra. Att det är säkert. Men det blir så krångligt när man skall boka en resa och försöka göra det så billigt som möjligt och försöka lösa ut resegarantin (igen). Nu måste man ha en kortläsare för att kunna betala. Det är ju bra. Men jag har ingen. Så jag ringde. och när jag väl kom fram blev det anslutningsfel så jag fick ringa igen. Gick inte det heller. Går ju inte att skicka biljetten för jag hinner inte få den. Brorsan ryckte ut, men han mindes inte koden till sitt kort. I drykt tre timmar försökte jag boka biljett. Ybuss då, tänkte jag. Men då behövs också en kortläsare. Nu har mor bett sin särbo att fixa biljett. Om han nu har pengar på kontot. Jag blir nog kvar här. Jag som ville vara lite social.

Sitter i ett hus som luktar gammal sommarstuga. Blomflugor flyger, lagom sunkigt. Men det är bättre än alternativet.

Det här handlar enbart om mig

Det här är inget påhopp, inget jag lägger någon skuld på någon annan. Det här handlar enbart om att jag inte har förmåga att vara social och skaffa mig vänner. Vilket har lett till att jag inte så många vänner.
När mina vänner då tar steget och går vidare i sina liv, har förhållanden, gifter sig och skaffar barn så blir jag ensam kvar.
När alla runt omkring har en naturlig utveckling (gissar att de blir överlyckliga av att vara 'naturlig') och jag inte har det så i mitt liv så blir det ett glapp. Visst, jag kan prata förhållanden, i teorin och visst kan jag snacka barn, men det är inte samma som att prata med de som också är föräldrar.
Sanningen är den att jag knappt har någon kvar att umgås med. Det har blivit så tydligt nu i sommar. Därför märks det så tydligt när de som säger att de vill umgås inte hör av sig. Inte bara en. Jag vet. De har sina egna liv, har redan skrivit att jag vet det. Jag vet att det är jag som sätt till att mitt liv ser ut som det gör.
Som det är nu så byter jag bara ensamhet i en stad mot ensamhet i en annan stad. Skillnaden är att i den nya staden finns ingen som jag känner som inte kommer att umgås med mig. Om man ser rent krasst på saken.
Nu ska jag ta en öl...

Min far...

Han är inte speciellt smart. Jag undrar, eller ska jag skriva hoppas, att morsan hade lite roligt nio månader innan jag föddes? Han som jag då har fått lära mig är min far ringde igår och när han fick veta att jag höll på att flyttstäda så började han berätta vad jag ska tänka på och var de tittar att man har städat. Snällt, kanske den som inte känner mig tänker. Nu är det så här att min far flyttat en enda gång i sitt liv då han har behövt städa själv. Min far städade inte själv förrän jag var 14 år och min mor blev förståndig och skilde sig. Jag däremot har ju jobbat som städare ett antal åt och utfört flyttstädning och även flyttat ett antal gånger själv. Jag försökte att förklara det för min far men han kan inte ta till sig information så han fortsatte att berätta var jag måste vara noga och hur jag ska tänka. Jag blev en aningens irriterad men han förstod nog inte varför. Han berättade t o m att jag måste vara noga under badkaret efter det att jag talat om att jag INTE har något badkar. Samtal är inte något man har med min far, man får lyssna till en monolog.

Var förbi kompisar igår och fick med mig en bunt med byxor och den finaste skjorta jag någonsin kommer ha i mina ägor.

Ångest

Ångest. Normalt nu för tiden. Känslan av att någon sitter på mitt bröst och hindrar min andning. Ångest för allt.
Lyckades efter mycket om och men boka en lastbil igår. Fast jag vet inte om den är stor nog men den enda som fanns. Men jag vet inte om jag måste avboka den för jag har fått godkänt att få flyttbidrag via arbetsförmedlingen, men allt är inte handlagt än och det stod något om att jag måste boka via AF resor. Fast bokar jag inte en flyttbil nu så kommer jag ju inte få tag på någon om en vecka. Men bokar jag innan allt är gjort riskerar jag att inte få flytten betald. Moment 22 som vanligt i mitt liv.

Kan inte få bort känslan av att jag saknar någon. Men jag vet inte vad det är jag saknar. Sällskapet? Känslan av att någon tycker om mig? Igår dök repliken: 'Du fattas mig' upp i skallen. Men jag är inte säker på att det faktiskt är den personen ifråga som min hjärna/mitt hjärta fått för sig att den saknar som det gäller. Hoppas inte det. Vill få ett slut på detta nu. Allt är bara inbillning. Move on.

packar

Hur mycket onödigt samlar man på sig genom åren? Och hur mycket av värde slänger man när man ska rensa så mycket som möjligt?

Försöker att fortsätta att slänga och packa ihop lägenheten. Idag har jag faktiskt ingen ångest. Kan bero på att det är helg. Va? Jag vet, jag är lite underlig. Kan bero på att på helgen så är jag van att inte ha något att göra. Ledigheten känns inte lika tryckande. Vardagar brukar ju min hjärna vara upptagen med arbete. Försöker att trötta ut den så mycket som möjligt. Koncentrerar mig på annat än mig själv. Behöver arbete för att kunna agera normalt, inte få ångest eller bli deprimerad. Hur sjukt är inte det?

Men seiöst. Sommaren, den är jobbig. Julen är det som det tas upp om att det blir så tydligt för de som är ensamma. Att de inte har någon att fira jul med, familjehögtiden. Men sommaren är mycket värre. Fint väder ute, men ingen att vara tillsammans med ute i det fina vädret. Visst, man kan gå ut själv på stan. Och se alla som sitter och fikar på olika caféer, sitter på parkbänkar, i parken och går där tillsammans och pratar och skrattar. Och där går jag. Känner mig uttittad och rör mig snabbt och uträttar mina ärenden så fort som möjligt för att slippa undan alla och hoppas på att min känsla av ensamhet skall kunna dämpas om jag inte rör mig ute bland folk där det blir så övertydligt. Men den försvinner inte. Undrar hur det här stycket egentligen är formulerad. Jag orkar inte läsa igenom det igen.

Borta sov

Råkade sova över hos goda vänner igår. De behövde inte gömma nycklarna. Bara erbjuda lite rosé.
Trevligt var det. God mat. Hundarna var exemplariska, katterna underbara. Ångesten borta för en kväll.

Jag känner mig ändå ensam. Ovanlig känsla. Själv har jag varit länge, men ensam har jag inte känt mig.
Men nu för tiden känner jag mig ensam hela tiden. Även när jag är runt folk. Beror antagligen på att jag är själv även när jag är med andra. De är tillsammans med någon. Allt har blivit så tydligt.
Pratade om det. Och jag vet att detta sas i all välmening och att hon bara vill mig det bästa. Att jag ska få en stuga ute i skogen där jag kan bo och varar lycklig. Vill det också. Men inte i min ensamhet.

Jag är och kommer alltid att vara Udda.

Lyckopiller någon?

Det är mycket nu. Och jag vet att man i nuläget inte ska se till sig själv, herregud med tanke på Norge. Detta obeskrivligt tragiska som är omöjligt att förstå. Men faan, jag mår inte bra. Humöret går berg- och dalbana. Ena stunden är gråten nära, i nästa tänker jag skit det samma.
Varför är jag omöjligt att tycka om? 6 dagar sen på den 7:e förändras allt. Poff. Är så jävla trött på det.
Får veta vad som är fel på mig. Får mig att känna mig äcklig, att vistas med mig ute i offentligheten är något man skäms för. Jag är ful. Duger inte. Varför inte bara låsa in mig, ta ifrån mig mobilen och datorn så jag inte kan störa någon?
Slå mig hårt nästa gång jag verkar glad. Det slutar ändå bara så här.

SJ....

I början på sommaren reste jag med SJ. Eller reste, jo. Men stod stilla en del också. Först var tåget försenat och självklart fick man knappt någon information. Sen satte man sig på tåget och så stod det stilla en bra stund. Hm... Tillslut började tåget att rulla. I en timme. Sen stod det stilla i en och en halv timme till två timmar. Detta ledde till att jag ansökte om resegarantin och fick tillbaka mina pengar 414 kr.
Nu idag skulle jag boka en resa. Hittade en för 445 kr. Bra, tänkte jag. För om resan är billigare än resegarantin så försvinner de pengarna ut i tomma intet. Nu behöver jag endast betala 31 kr. Bra, tänkte jag igen. Så jag satte fart och bokade resan. Slog in mitt nummer. De gjorde en uträkning och datorn kom fram till att jag skulle betala 284 kr efter det att resegarantin dragits av. VA?!!! Jag är inte bra på matte men jag vet att 445 minus 414 inte blir 284 kr. Avbröt bokningen. Försökte göra den igen. Samma svar. Så vad göra? Med "avdraget" med resegarantin så kommer resan totalt att gå på 698 kr. Betalar jag hela resan med nya pengar blir det 445 kr men den där jävla resegarantin kommer jag fortfarande ha kvar och alltså inte fått tillbaka några pengar i ersättning för allt strul jag hade på tidigare resa.
Nu sitter jag i en telofonkö och ska försöka att boka resan där. Vilket kommer att kosta mer, men kanske inte lika mycket mer som via datorn och med resegarantin. Om det gör det så vete faan vad jag gör!
Jag skrev till SJ och ifrågasatte deras matematik och frågade om Sj verkligen kunde vara så ologisk. Jag gissar att svaret är ja, vi är så ologiska.

Boende saknas

Lägenhet fixad, lite efter att jag börjat jobba igen. Nu saknas boende för ca en månad. Suck. När ena är fixat då strular ett annat. Ska vi slå vad om att jag förlorar jobbet nu också, precis när jag flyttar på riktigt.

Var ut igår och firade semester och lägenhet. Cava är gott, rosé är gott, torr cider är gott. Trevligt sällskap är bland det bästa. Morgonen efter kan jag vara utan.

Lägenhet verkar fixad

Om nu kontraktet skickas och kommer fram så är en lägenhet fixad i Dalarna. Puh.
Inte för att jag vill flytta från Umeå, men att ha en egen bostad där nere känns som ett måste. Orkar inte med hur jag haft det under våren.

Imorgon så är min sista dag på städjobbet. Inte lika jävligt som förra sommaren. I år har jag knappt haft något ansvar. Eller, ansvar har jag haft över sommarjobbare som inte lyssnad och som ställt till det. Pajat förnster (innan jag kom), inte gjort vad jag sagt åt dem att göra och lämnat ett urdåligt resultat som jag skäms över. Särskilt när det är på ställen där lite högt uppsatta personer sitter. Så imorgon är sista dagen jag behöver gå och skämas. (Nu dök det upp bra sommarjobbare som VILL göra ett bra jobb och som VILL lära sig. Varför fick jag inte dem från början?!!!)

Nu ska jag bara se om jag ska hyra ut min lägenhet i andra hand eller säga upp den och kanske få betala dubbel hyra i tre månader. Men ett problem verkar löst.

Oops

Den här sidan hade jag glömt bort. Så kan det gå när man jobbar mycket och försöker att inte tänka på annat.
Som att inte tänka på hur man bor.
Som att inte tänka på vad jag ska göra till hösten.
Det är helt enkelt mycket och ändå inte utan tvärtom. Som det ofta är.

En sak som gjorde mig glad på morgonen förut var att vakna till Morgonpasset i P3 och höra Martina Thuns röst. Nu har hon tagit lång semester. Jag skrev ett mail till henne på hennes sista dag innan semester och jag fick svar! Hon älskar mig.
Jag har även skrivit till min handledare på arbetsförmedlingen och ställt ett par frågor. Han svarar inte.

Jag vill inte bo här. Inte i det här huset.

Hinner inget

men gör inget heller.

Påbörja saker, det är jag bra på.

Sen då?

Försvinner.

Minnet.

Lusten.

Varför?

Jag vill men kan inte.

Något tar emot.

Vad då?

Varför?

Lusten.

Var är du?

Var är jag?

Hur ska det gå?

Hur ska det egentligen gå för mig? Det undrar jag nästan varje dag, trots att jag försöker att inte fundera.

Gör jag egentligen rätt på mitt jobb eller är jag helt ute och cyklar? Ingen kan ju säga om jag gör rätt eller fel. Om jag gallrar ut böcker kanske jag tar bort en skitviktig bok som borde finnas kvar och ingen kommer att stoppa mig.

Spenderar jag för mycket pengar kommer det inte synas förrän året är slut. Jag och matte och ekonomi har inte riktigt kommit överens. Eller, jo då. Matten funkade när jag kom på knepet: Bry dig inte. Gör bara som det står och gör rätt så blir det bra betyg. Och ekonomin funkar också, räkningarna kommer och jag betalar. Men jag har ingen planering, ingen koll på pengarna egentligen.

Hunden har börjat skälla när mor lämnar honom. Grannarna har ringt och meddelat. Nu är problemet att batteriet till hans anti-skall halsband är slut och det är ett ganska så ovanligt batteri. Min mor var och letade men har hittills inte hittat. Kan bli jobbigt det här.

Jag vill ha ett eget boende. Dit jag kan komma hem och lägga mig på soffan, hunden nere vid fötterna och zappa runt på tv:n. Laga mat i lugn och ro, kunna baka. Bo med hunden och ha han liggande i sängen med mig. Ha allt som jag vill ha det och inte behöva städa undan efter andra. Inte komma hem till ett hus som stinker sopor.

Har hittat ett torp som skulle passa mig. Litet och bra. I en liten träd dunge. Några hundrameter till närmsta hus, ängar emellan. Skulle kunna bygga en smedja där. Problemet är i villken stad torpet är. Och att det redan bor folk där.

retats

Den här veckan har varit okej på jobbet. Retats lite med andra anställda. Först är jag blyg och vågar inte säga något, sen! De vet inte vad som väntar dem! Vågat mig ut till fiket. Vågar sitta med och prata lite. Fast helst så gömmer jag mig inne på mitt rum. Tyvärr är det fullt i glasrutor så det är lite apan i buren.

Det har gjorts ett litet försök att städa här. Inte ett bra försök. Om man som normal människa ens kan kalla det för försök. Mer, dammsugaren lät men det betyder inte något. Hon kanske satte igång den och sen gick in på sitt rum ett tag och sen kom ut och stängde av den igen. Med tanke på hur det ser ut här är det en inte helt ologisk tanke.

Altruism betyder att vara egoistisk enligt någon som skrev ett arbete idag. Hon var bergsäker. Undrar om hon under dagen fick veta att det var fel. Fast med tanke på att hon översatte ordet till att vara egoistisk och skrev det så tror jag inte det. Så det hon kommit fram till är med andra ord motsatsen till vad som egentligen är. Ett ord och så blir allt fel.
Ett ord och så blir allt fel gäller även i andra sammanhang.
Tvingas läsa ungdomslitteratur nu. Tvingas att minnas hur det var. Inte tyckt att jag förändrats så mycket. Men inser nu att det har jag nog allt. Fast jag är inte så mogen som jag borde vara. Eller, borde. Jo, kanske.

Nu ska jag packa lite. Fixa i ordning.

Undrar om jag vågar åka till en mack i morgon och höra om de kan hjälpa mig kolla luften i däcken. Tycker att det ser lite klent ut. Orolig som bara den. Men hittills mer feg än orolig.

Det har varit fest i helgen

inte så att jag har varit på fest. Lånt ifrån. Men här i mitt boende var det fest. Blev förvarnad om det- hon ville vara snäll för hon trodde inte att jag ville ungås med hennes vänner (helt rätt). Dock missade hon att jag inte vill bo i smutsen efter fester. Balonger ligger på golvet. Det är kladdigt på golv och bord och väggar. Badrummet är riktigt jävla äckligt. Kort: allt är smutsigt och äckligt. Jag gick på promenad. Hade det inte blåst så kraftigt hade jag fortsatt att gå i någon timme till. Nu sitter jag instängd på mitt rum. Tror inte hon som hade festen är hemma. Ännu värre, åka härifårn och lämna all skit till oss andra. Så snäll och omtänksam hon är.

Ska ta mig ut och borsta tänderna lite snabbt. Duscha gör jag imorgon bitti då jag är för trött för att bry mig. Frukost äts inte hemma längre. Ska nog ta med de mesta av mina matvaror till mor. Kommer ändå inte laga någon mat här.
Min 2,5 timmars städning är helt om intet gjord. Fy faan.

Jaha ja

Ja, så känns det.- Jaha ja. Är det så här det ska vara?
 Det är väl kanske det. Jag försöker sätta mig in i jobbet. Ser inte riktigt utmaningen (konstigt) och blir lite lat känns det som. Är ju van att springa omkring och stressa så när jag bara sitter ner och krånglar med datorn så känns det som om jag bara latar mig. Och inte hinner ett dugg. Så mycket att göra men ändå inte.

Sen är det det här med boende. Det kommer att bli väldigt tröttsamt och inte ha ett eget hem. Jag känner det redan nu. Ingenstans där jag bara kan slappa. Här där jag är på veckodagarna har jag mitt rum att sitta i. Köket, jo då. Men det är kallt och man umgås inte här i huset. Var på promenad med en i huset idag. Vi har åldern gemensamt, och att vi vill ha det snyggt omkring oss (förstår att det förvånar de som varit hem till mig de senaste åren. Men det är en sak att bo i sin egen smuts och bo i andras).
På helgen kan jag inte heller slappna av. Måste hålla snyggt och städa och diska så min mor blir nöjd. Det är helt förståligt. Men det är lite småjobbigt. (Som att det är politiskt korrekt att klaga på sånt nu när Japan går igenom sin största kris sedan andra världskriget. Men så är vi människor.)

I helgen var jag och hunden på skogspromenad. Man får egentligen inte gå där på vintern för det är draget skidspår. Men hunden och jag vaknade tidigt så ingen var uppe. Då får man göra sånt. Hunden fick springa lös och må gott. Jag försökte undvika att sjunka djupt ner i snön. Så hörde jag att det knakade längre fram. Hunden stannade till. Jag tittade upp, och vad får jag se? Ett rådjur. Vi stod och tittade på varandra alla tre en stund. Sedan skuttade det lugnt iväg.
Nästa morgon var hunden och jag lika morgonpigga så jag körde en favorit i repris. Ut på lite skogspromenad. Så på nästan exakt samma ställe tittade jag upp för att se att ett rådjur stod och tittade på mig. Kopplade hunden medan vi alla tre tittade på varandra. Så skuttade rådjuret lugnt upp i skogen. Då hörde jag något längre ner i backen. Vad får jag se? 4 st rådjur som lugnt tog sig fram. Hunden och jag stod stilla och sedan rörde vi oss försiktigt framåt. Rådjuren gjorde samma sak. Tror de var lika faschinerade att stöta på människor den tiden på morgonen som jag och hunden var att träffa på dem. Hoppas att det blir fler skogspromenader med rådjursmöten.

Men jag hoppas att det inte blir samma nära kontakt, eller för den delen ännu närmare kontakt, men älgen jag såg i morse. Körde bil och kände på mig att nu måste jag nog hålla ögonen öppna. Så någon minut senare möter jag en bil som blinkar till. Åkte en bit till och där står en älg tre meter från vägen och tittar ut mot vägen och verkar fundera på om den ska våga sig över eller inte. Tack och lov stod den kvar medan jag passerade. Väldigt fina djur men vill inte se någon igen. I alla fall inte så nära.

Nu ska jag... ja, vad ska jag?

Byxorna sitter lite tight

En stor nackdel med mitt nya jobb är att det är så mycket stilla sittande. Är ju van att springa omkring hela dagarna, stressad och lite småsvettig (härlig bild va?)  Nu sitter jag mestadels framför datorn känns det som. Klunkar kaffe i muggar som sedan blir stående på bordet. Jag som innan klagat på folk som är så lata att de inte kan ta med sig kaffekoppen till disken. Vad tog det? En dag, innan jag själv börjde... Lat är människan.

Fick bege mig ut och gå idag efter jobbet. Knatade omkring i nästan precis en timme. Sett lite av den nya staden. Får försöka göra så varje dag (ska vi gissa att det gåt åt pipsvängen redan imorgon?)

Nu har inneboendena kommit tillbaka. Stökigare blir det. Kommer antingen bli galen eller falla in i deras lathet och lära mig leva i stöket. Undrar om jag är pedant eller om jag är lagom noggrann.

Undrar även hur lång tid det kommer att ta innan jag lär mig mitt nya jobb. Nya datasystemet. Har lite koll på det nu men inte tillräckligt. Men idag imponerade jag på mig själv och lyckades lösa ett problem när jag egentligen hade slutat och blodsocker nivån inte direkt var hög. Hoppas att jag fortsätter att imponera på mig själv....

Hunden överlycklig

Min hund brukar vara glad. Man går ut med soporna och kommer tillbaka efter någon minut och han hoppar omkring, springer efter en leksak, kommer springande, springer fram och tillbaka, öronen bakåt, svansen viftandes. Gissa hur glad han blev nu när jag varit borta ett par dagar.
När vi sedan gick för att sova i soffan så låg han med mig nästan hela natten och på morgon sidan bara skulle han upp och dela kudde med mig. Det fick han så gärna. Låg och höll om det lilla livet.
Hur ska jag klara av och lämna honom igen? Lilla gubben som nu ligger och sover på soffan. Han är det sötaste som finns.

Jag har lyckats helt att inte tänka ett dugg på jobbet i helgen. Tack och lov för skid VM,skidskytte VM och Vasaloppet. Undrar dock om jag kommer att tycka att det är bra på måndag.

Nu är det vasaloppet. Ställde klockan på 6.00, gosade lite med hunden, ställde fram 25 gram smör, tog en lite längre promenad (dock inte så lång som jag borde men jag har glömt mössa och handskar i mitt andra boende),  gjorde scones med smör och 50% grädde och 50% mjölk och lite grahamsmjöl för att försöka göra det lite nyttigare. Gjorde ordning kaffe i perkulatorn (om det nu heter så. Men kaffe blev det i alla fall), gav hunden mat, och precis när Vasaloppssändningen började var sconesen färdig.
Det funkar att bo här, jag försöker att inte tänka på mitt egentliga hem. Då finns det en risk att jag börjar längta hem väldigt mycket.

Städningen var faan inte ok

Nu har jag städat i 2,5 timmar. Och nu snackar vi endast ett kök och ett badrum. Shit, ja verkligen, skit.
Varför hade jag inte med mig ett par handskar? Min älskade alcogel. Bra städmaterial. Varför? Nu har jag städat med disktrasa, eldoradoprodukter och mina händer känns inte direkt rena.

Dagen på jobbet har varit... en insikt om att jag knappt kan något. SAB systemet har jag glömt. Hur ställer man nu upp böckerna? Fyller man på Vna med Vnaa eller ska de placeras på ett annat ställe. Om jag har en bok med Ob ställer jag den då mellan Oa och Oc om det inte finns någon markör som säger att här ska Oc stå? Eller hamnar den på något annat ställe då? Ska jag hitta på en annan ordning eller ska jag lista ut den allmänna ordningen? Jag är SÅ lost!
Och det är så mycket ståhej över att jag är UTBILDAD bibliotekarie. Poängen betyder ju ingenting! Varför kunde inte arbetsförmedlingen hjälpt mig med praktik? Skulle jag ju ha erfarenhet och kunskap när jag började mitt första jobb.

Får i alla fall träffa min hund snart.

Och vasaloppet går på söndag.

Och det är fortfarande lite kvar av skid VM. Och skidskytte VM har precis börjat. (dock inte så där jättebra)

Sitter i ett dragigt rum

Nu sitter jag i det rum som ska vara mitt hem under en stor del av kommande period. Tapeterna har blommor och lite växter. En planka är för ena fönstret, två golvlampor, en byrå och ett klädskåp. (Har inga galgar med.) En säng som nog är 120, en soffa. En kakelugn med eldningsförbud. Ett litet bord och ett litet nattduksbord. Tror man kan sitta i fönstrena sen när det blir varmare. Ta en kudde från soffan och sitta där och läsa en bok. Värmen är i golvet för jag ser inga element men mina fötter är varma.
Inte träffat på någon annan som bor här. Antingen gömmer de sig inne på sina rum och vägrar komma ut och hälsa på det nya tillskotttet, eller så är de någon annanstans.
Undrar hur de är, de jag ska dela boende med. Städningen verkar okej, jag ser dock lite bättre än vanligt folk så för mig är det lite smutsigt. Men det är väl bara att städa lite i smyg sen och få upp standarden så jag trivs. Värre är det inte.
Betalar för internet nu. Kontantkort. Hyresvärdinnan var förbi men hon visste inte hur det var med internet, hennes man som har koll på det. Har jag tur kanske man kan snylta på någon annan så jag kan se tv på datorn. Men sån tur har jag nog inte.
Lämna hunden var inte direkt roligt. Min lilla vovve. Han sprang och tittade i fönstret medan jag packade bilen. Och blev vöverlycklig så fort jag klev innan för dörren. Sen fick mamma visa honom att jag for. Min lilla vovve. Hur ska jag kunna sova i natt? Han ska ju ligga här med mig.
Får se hur det blir. Börjar jobbet imorgon. Får se om jag fixar det. Alla verkar tro/hoppas på det. Jag är tveksam.

På väg

Snart börjar det nya jobbet. Vi får se hur det går. Borde förbreda mig men vet inte hur. När man inte vet något kan man inte ställa frågorna.
Hur kommer det att gå? Kommer jag att klara av det? Får jag tillräckligt med hjälp? Vart ska jag?
Glömt fiolen. Vad mer har jag glömt? Håller bilen? Oj oj oj.

Jag har en bil

Det är inte klokt. Att jag fick stenskott på bilen första dagen är mer sig likt. Så nu har jag tejpbitar på framrutan.

Köpte klädsel till bilen för att skydda den från hundhår. Klädseln var inte riktigt bra. Måste fundera ut en lösning. Har en symaskin så jag kanske kan fixa det hela. Yeah right!

Tror det är ganska mycket jag måste fixa nu innan jag far. Men jag har inte gjort ett dugg! Det här är så olikt mig, tror jag i alla fall.

Jag vill bara till ett, eller två, av mina arbetsplater och se på mina span. Kommer att sakna dem. De kommer dock inte att sakna mig.

Jag ska köpa bilen

Bilen skulle blivit köpt i fredags men en snöstorm kom ivägen. Så nu betalar jag försäkring för en bil jag kommer att köpa på imorgon. Undrar hur bilen ser ut. Undrar hur den är att köra. Undrar hur dyrt det kommer att bli. Undrar om den kommer att hålla.

Bostad är fixad nu också. Kontraktet är skrivet. Reglerna var 3 A4:a sidor!

Tillfälligt internet är fixat men det kommer att bli dyrt som faan! Kommer ju förbruka många GB och det kommer att ta slut fortare än jag kan skriva internetadressen.

Kommit in på hemsidekursen men måste få det hela godkänt från A-kassan först. Så det kan ta sin lilla tid.

Hunden måste trimmas innan min allegiska mor ska ha hand om honom.

Luffarslöjd borde jag göra för beställningar är gjorda, men kommer jag att hinna?

Mycket på jobbet just nu. Mycket att göra innan jag slutar. Hinner inte förbreda  mig inför det nya. För få timmar på dygnet just nu. Undrar hur faan det här kommer att bli?!!!

mor letar bil

Nu börjar jakten på bil. Min mor har hittat en intressant bil. Tror jag skulle klara mig utan lån. Bra. Men jag har inte möjlighet att provköra den eller kontrollera den själv. Problem. Ska man chansa?

Sen undrar jag om boendet är fixat. Kontraktet kommer inte som de sa. Skulle fixas förra helgen. Annonsen står kvar på nätet. Vill få papper så jag är säker ju!

Hunden är lagom uttråkad. Jag jobbar och sen sitter jag vid datorn och söker information. Inte roligt umgänge.

Hu jeda mig

sånt liv jag har. Det är faan lite jobbigt just nu. Men nu har jag skrivit under för arbetet, jag har förhoppningsvis fixat en bostad. Nu letar jag bil. Det måste lösa sig jävligt snart. Måste kolla upp om banken vill låna mig pengar. Kommer inte att funka utan bil.

Har kommit fram till att jag inte har någon självinsikt men självdistansen är faan stor!

Undrar hur det kommer att bli där. Om jag klarar av det. Men det lär jag väl upptäcka.

Har ingen aning om vad jag håller på att ställa till med.

Mitt liv är som vanligt med andra ord.

Fick ett jobberbjudande

Mycket har snurrat i huvudet de senaste dagarna. I tisdags fick jag erbjudande om jobb i Dalarna. Jag blev helt skakig. Hur kul som helst att få ett jobberbjudande. Efter en mycket turbulet dag ringde jag och sa att jag var mycket intresserad. Vi sa ett datum om start, jag sa att jag måste ju se att det går att fixa bostad och att det löser sig innan definitivt ja. Han hade inte koll på lönen, ytterligare en anledning att inte tacka ja direkt. Sen kom det fram att det var en uppehållslön. Hur blir det första sommaren? Det kunde han inte svara på. Han sa att han skulle ringa igår eller idag men han har inte ringt! Nu när jag förbreder mig på och försöker att ordna allt så att det ska bli praktiskt möjligt så ringer inte han. Så nu funderar jag på om han ångrat sig, ringt en annan och anställt den. Får ringa i morgon. Mycket som behövder tänkas på och fixa med. Köpa bil? Var ska jag bo? Hur ska jag göra med lägenheten? Kommer det att funka ekonomiskt? Men så klart att jag vill ha jobbet. Men det är mycket ångest ändå. Det är inte en helt enkel sak. Och nu när jag upplevt ångest igen så påmindes jag om hur mycket jag INTE tycker om den känslan.
Mycket kan fortfarande gå fel så jag kan bli kvar här. Vem vet? Förhoppningsvis jag snart.

Snart bär det iväg

Efter mycket krångel! Arbetsförmedlare som inte vill göra sitt jobb. Att ta två beslut och sitta några minuter längre vid datorn och hjälpa mig var inget han ville vilket ledde till att min restid blev ca 10 timmar längre. Gick tillbaka till arbetsförmedlingen idag och argumenterade som faan för att jag ska få köra egen bil en del av vägen. Det gick! Jag vann! Mycket energi har gått åt.
Nu har jag suttit och försök hittat själva beskrivningen på jobbet jag ska försöka att få. Efter mycket om och men hittade jag det. Kände mig som ett dataproffs! (sökte på ganska självklara ord på google. Kan ju fråga sig varför jag inte började med det...) Kan säga att det verkligen kommer handla om att sälja mig själv som person för jag saknar mycket av de kvalifikationer de söker efter. Men jag ska försöka. Var 75-100% jobb. Var inte orolig att det skulle vara mindre, har sökt jobb som bara den och har ingen koll på om det är hel- eller deltid.
Det som jag verkligen måste komma på är svaret på frågan: vem är du, beskriv dig själv.

intervju och publicerad

Herregud vad jag sitter och skakar. Ska iväg på ny intervju, än en gång i Dalarna. Mama mia. När jag inte får åka på intervjuer vill jag flytta härifrån, när jag ska iväg på intervju vill jag stanna kvar. Jag är med andra ord som vanlig.
Medan jag sitter vid datorn och skakar ringer en vän och säger att hon vill publicera en text jag skickade till henne i en manisk period i oktober. Hon bjöd in sig själv på fika imorgon och så ska vi fixa lite med bilder. Nu måste jag sätta igång och städa min lägenhet. Lite svårt att städa när jag nu skakar ännu mer...