Uppsatsen opponerad på

Jag har ljugit för (nästan) alla jag känner i ca en och en halv månad. Inte sagt att jag fått en tid att gå upp med uppsatsen. Ha ha ha ha ha ha ha! Så i torsdags var det dags och nu ska jag göra lite förändringar och sen skicka in den och få den (förhoppningsvis) godkänd. Tjo ho!
Lite roligt var det när jag fick uppsatsen jag skulle opponera på. av någon anledning kände jag på mig att jag vet vem personen i fråga är. Och så ploppade det upp i skallen vem det var fastän jag egentligen inte hade någon möjlighet att komma på det. (Visste endast hennes förnamn, ingen aning om efternamn eller att hon pluggat till bibliotekarie). Sen visade det sig att jag hade rätt! Min hjärna är lite väl mysko ibland.

Och förresten har jag inte berättat för min mor ännu att jag gått upp med uppsatsen. Ska nog vänta tills jag är helt färdig... Är jag lite väl dum då? Hm... :-)

Alla bra är tagna och jag är singel…

Men var tillsammans då. Var det. Jag kommer igenom 10-20 år när allt gått åt skogen och ni gjort slut. Då blir det min tur. Då, när ni står där som singlar med ett bäst före datum som gått ut för länge sedan kommer jag att stå där och välja och vraka bland begangnade varor och ni kommer att vara så tacksamma att någon fortfarande vill ha er.
Men inte faan kommer det att bli så. Nä. För under era liv med parmiddagar, som jag inte blir inbjuden till, gemensamma semestrar, graviditeter, barn, barnkalas, bilköp, husköp,bergvärme eller pellets och topplån så kommer någon, med ett vinglas i handen och ett för mycket som redan letat sig ner för strupen, ute på verandan i mörkret göra något den inte borde göra och den andra också. Så leder det till att förhållanden tar slut. Men inte blir ni singel inte. Nä. Ni bara byter partner med varandra och fortsätter med era parmiddagar som jag fortfarande inte får vara med på. För jag är den eviga singeln. Den där singeln som klarar sig själv. Den där singeln som skapar oro bland par. Den där singeln som är själv men inte ensam. Den där singeln som påminner er om att ni måste vara i par för att känna er lycklig. Den där singeln som påminner er om hur erat liv kan komma att se ut. Men den oron kommer inte från mig. Den oron kommer från era egna sjuka hjärnor. Men jag kommer att fortsätta att finna här som ett orosmoment, som en nagel i ögat, och jag kommer att njuta! Ni ska allt få era jävlar!

Å en sak ska ni veta: Jag är inte bitter...

Inskriven som arbetslös

Så är jag inskriven som arbetslös igen. Två kontrakt men nästan inga jobbtimmar. Inte lätt. Särskilt inte när min förra arbetsgivare inte skickar arbetsgivarintyg så jag kan inte ansöka om a-kassa. Min mage börjar faktiskt bli lite orolig. Magkatarr att vänta känns det som. Men träffade en fd kollega igår och jag ångrar inte att jag slutade på det företaget kan jag säga. Skulle mått ännu sämre om jag arbetat kvar...
Så nu söker jag jobb igen. Och eftersom arbetsföemedligen säger att man ska söka alla jobb så söker jag även jobb som arbetsförmedlare! He he...
Men det är så tråkigt att vara arbetslös. Gillar det verkligen inte. Och det utan pengaproblemet. Shit shit shit. Det måste ordna sig snart!!!