Men var tillsammans då. Var det. Jag kommer igenom 10-20 år när allt gått åt skogen och ni gjort slut. Då blir det min tur. Då, när ni står där som singlar med ett bäst före datum som gått ut för länge sedan kommer jag att stå där och välja och vraka bland begangnade varor och ni kommer att vara så tacksamma att någon fortfarande vill ha er.
Men inte faan kommer det att bli så. Nä. För under era liv med parmiddagar, som jag inte blir inbjuden till, gemensamma semestrar, graviditeter, barn, barnkalas, bilköp, husköp,bergvärme eller pellets och topplån så kommer någon, med ett vinglas i handen och ett för mycket som redan letat sig ner för strupen, ute på verandan i mörkret göra något den inte borde göra och den andra också. Så leder det till att förhållanden tar slut. Men inte blir ni singel inte. Nä. Ni bara byter partner med varandra och fortsätter med era parmiddagar som jag fortfarande inte får vara med på. För jag är den eviga singeln. Den där singeln som klarar sig själv. Den där singeln som skapar oro bland par. Den där singeln som är själv men inte ensam. Den där singeln som påminner er om att ni måste vara i par för att känna er lycklig. Den där singeln som påminner er om hur erat liv kan komma att se ut. Men den oron kommer inte från mig. Den oron kommer från era egna sjuka hjärnor. Men jag kommer att fortsätta att finna här som ett orosmoment, som en nagel i ögat, och jag kommer att njuta! Ni ska allt få era jävlar!
Å en sak ska ni veta: Jag är inte bitter...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar