...men vad gör väl det?
Hur kommer det sig att man funderar så mycket på ingenting? Välfärdssjukan har satt sig i hjärnan och fokuserar på oviktiga saker. Tänk om man kunde vara så där duktig och engagerad i sånna där viktiga frågor som djurens bästa, svält, åka och hjälpa till i fattiga länder. Men nej då. Inte jag inte. Jag är så bekväm av mig. Sitter framför tv:n och tänker på att min soffa börjar på att bli lite väl gammal och insjunken. Tänker på om jag ska byta sida på vart jag sitter igen.
Funderar på varför det inte går något bra tv-program klockan 20.00 en lördagskväll. Så det blir dansbandskampen och kunskapskanalen. Fast jag egentligen vill stänga av tv:n eller sätta igång en dvd. Fast jag kommer mig inte för.
Funderar på vad som händer med mig. Min arbetsklädsel har blivit röd, min mage växer, jag äter pepparkaksdeg så jag blir snäll och jag håller seriöst på att bli gråhårig. Och så närmar det sig jul... är det jag som är paranoid eller håller jag på att förvandlas till någon som säger Ho Ho Ho?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar