I natt drömde jag att jag blev inröstad i kommunfullmäktige. Ålidhemspartiet hade uppfunnits och mitt namn hade fyllts i av tillräckligt många för att jag skulle få en plats i kommunens maktkorridorer. Hade ingen aning om partiet, men folk hade på eget initiativ fyllt i mitt namn för de tyckte jag skulle passa att föra deras talan. Medan vi satt där så insåg jag efter ett tag (är inte så snabbtänkt i mina drömmar heller) att valet redan har varit och jag hade ju inte röstat. Detta sa jag högt när mötet inletts och alla skrattade åt det hela. Att jag inte röstat men folk hade röstat på mig!
Jag insåg att jag överlevt sommaren. Att den inte varit dålig, mycket jobb som tog upp min hjärnverksamhet och gjorde mig helt slut. Men det var bra. Att inte tänka är bra för mig. Men jag hade glömt bort att förbereda mig för hösten. Mindre arbete, inte lika slutkörd, hjärnan kommer igång. Funderade hur jag hade det förra året. Då var jag inne på slutklämmen på min uppsats. Vänner ringde och hörde av sig. Var själv men inte ensam. Nu känner jag mig bara ensam. Att försöka göra saker är inte lätt. Gör små försök, men det är stort för mig. Så går det åt skogen och jag inser att det inte var värt det. Men inser även att jag måste fortsätta att försöka. Men med vad? Det är väl den stora frågan. Inser att jag inte är som andra. Jag har inte koll på vanliga saker. Jag ser på tv och analyserar och försöker sedan praktisera vad jag sett och tror. Vet inte om jag får det att fungera. Känner mig som en utomjording. Allt känns konstig och jag vet inte hur man egentligen ska vara. Vad som är fel att göra. Inte lätt det här med människor. Människor är konstiga, men jag är nog konstigast av alla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar