Ja ja, inget ovanligt denna vinter. Och imorgon när jag ska försöka komma underfund om var bilen egentligen är inunder all snö kommer jag inte vara lika glad. MEN, snö gör mig glad. Jag vill ut och åka pulka, bygga snögubbar (fast nu är det för kallt) och bara gå runt och titta på snön på träden och pulsa omkring. Hunden gillar också snö. Han blir ett litet snömonster. Alldeles vit och hans små ben spritter av glädje. Det gjorde även grannhunden som smet och sprang i kapp oss. Det var inte en alldeles kort sträcka han sprang heller. Så det var bara att vända och se vart ägaren var. På vägen mötte vi 4 personer som grannhunden sprang fram och hälsade på. Tack och lov var de inte hundrädda. Fick förklara att det inte var min hund och att vi var på väg tillbaka till ägaren. Grannhunden är nog kring 1 år med tanke på hans beteende. Men han är så söt. Vi träffade till slut på ägaren och hunden fick koppel på sig igen.
Har kommit på att jag borde ge min faster något i julklapp för vi ska visst fira jul hos henne (försöker att inte tänka på själva julafton innan den kommer. Särskilt inte då vi ska fira den med far och där en i sällskapet har som tradition att bli för full och väldigt dryg och otrevlig). Ska jag våga göra något i luffarslöjd till henne? Men vad och hinner jag?! Pressen känns enorm. Att ge bort saker man själv har gjort i julklapp får att tänka tillbaka på när man var barn och jag hade gjort något på slöjden. Tror min mor hade 20-30 ljusstakar i ett skåp. En fyrkantig furubit med en mässingshållare till ljuset och kanterna filade med en rundfil. En del lackade, andra målade. Hon tog emot dem med glädje varenda en. Men egentligen var hon inte alls glad. Egentligen ville hon inte alls ha dem. Var skulle hon ställa dem? De var för fula för att ha framme. Tänk om jag fortfarande gör för fula saker som ingen vill ha framme. Särskilt min faster som fått en rik gubbe. Hon åker till Stockholm för att köpa speciella lampor till biljardbordet som han aldrig använder. Kommer min luffarslöjd hamna i ett skåp och aldrig ställas fram? Kommer hon känna sig tvingad att ta fram den när jag kommer på besök (vilket är en gång per år)?
Borde jag inte helt strunta i det? Att oroa mig för hur hon/folk egentligen tycker? Kanske inte helt. Måste ju ha lite kritiskt tänkande kring det jag gör, måste kunna se att det blir fult, men även att det kanske är okej. Var i glasburen i torsdags, kravallslöjd var där och skrotslöjdade. Pratade med en som tyckte att jag skulle göra något själv till farmor men jag sa att jag inte vågade. Kanske ska jag våga, dubbelt. Både farmor och faster? Om tid finns. Och ork och inspiration.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar