Mycket har snurrat i huvudet de senaste dagarna. I tisdags fick jag erbjudande om jobb i Dalarna. Jag blev helt skakig. Hur kul som helst att få ett jobberbjudande. Efter en mycket turbulet dag ringde jag och sa att jag var mycket intresserad. Vi sa ett datum om start, jag sa att jag måste ju se att det går att fixa bostad och att det löser sig innan definitivt ja. Han hade inte koll på lönen, ytterligare en anledning att inte tacka ja direkt. Sen kom det fram att det var en uppehållslön. Hur blir det första sommaren? Det kunde han inte svara på. Han sa att han skulle ringa igår eller idag men han har inte ringt! Nu när jag förbreder mig på och försöker att ordna allt så att det ska bli praktiskt möjligt så ringer inte han. Så nu funderar jag på om han ångrat sig, ringt en annan och anställt den. Får ringa i morgon. Mycket som behövder tänkas på och fixa med. Köpa bil? Var ska jag bo? Hur ska jag göra med lägenheten? Kommer det att funka ekonomiskt? Men så klart att jag vill ha jobbet. Men det är mycket ångest ändå. Det är inte en helt enkel sak. Och nu när jag upplevt ångest igen så påmindes jag om hur mycket jag INTE tycker om den känslan.
Mycket kan fortfarande gå fel så jag kan bli kvar här. Vem vet? Förhoppningsvis jag snart.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar