Jaha ja

Ja, så känns det.- Jaha ja. Är det så här det ska vara?
 Det är väl kanske det. Jag försöker sätta mig in i jobbet. Ser inte riktigt utmaningen (konstigt) och blir lite lat känns det som. Är ju van att springa omkring och stressa så när jag bara sitter ner och krånglar med datorn så känns det som om jag bara latar mig. Och inte hinner ett dugg. Så mycket att göra men ändå inte.

Sen är det det här med boende. Det kommer att bli väldigt tröttsamt och inte ha ett eget hem. Jag känner det redan nu. Ingenstans där jag bara kan slappa. Här där jag är på veckodagarna har jag mitt rum att sitta i. Köket, jo då. Men det är kallt och man umgås inte här i huset. Var på promenad med en i huset idag. Vi har åldern gemensamt, och att vi vill ha det snyggt omkring oss (förstår att det förvånar de som varit hem till mig de senaste åren. Men det är en sak att bo i sin egen smuts och bo i andras).
På helgen kan jag inte heller slappna av. Måste hålla snyggt och städa och diska så min mor blir nöjd. Det är helt förståligt. Men det är lite småjobbigt. (Som att det är politiskt korrekt att klaga på sånt nu när Japan går igenom sin största kris sedan andra världskriget. Men så är vi människor.)

I helgen var jag och hunden på skogspromenad. Man får egentligen inte gå där på vintern för det är draget skidspår. Men hunden och jag vaknade tidigt så ingen var uppe. Då får man göra sånt. Hunden fick springa lös och må gott. Jag försökte undvika att sjunka djupt ner i snön. Så hörde jag att det knakade längre fram. Hunden stannade till. Jag tittade upp, och vad får jag se? Ett rådjur. Vi stod och tittade på varandra alla tre en stund. Sedan skuttade det lugnt iväg.
Nästa morgon var hunden och jag lika morgonpigga så jag körde en favorit i repris. Ut på lite skogspromenad. Så på nästan exakt samma ställe tittade jag upp för att se att ett rådjur stod och tittade på mig. Kopplade hunden medan vi alla tre tittade på varandra. Så skuttade rådjuret lugnt upp i skogen. Då hörde jag något längre ner i backen. Vad får jag se? 4 st rådjur som lugnt tog sig fram. Hunden och jag stod stilla och sedan rörde vi oss försiktigt framåt. Rådjuren gjorde samma sak. Tror de var lika faschinerade att stöta på människor den tiden på morgonen som jag och hunden var att träffa på dem. Hoppas att det blir fler skogspromenader med rådjursmöten.

Men jag hoppas att det inte blir samma nära kontakt, eller för den delen ännu närmare kontakt, men älgen jag såg i morse. Körde bil och kände på mig att nu måste jag nog hålla ögonen öppna. Så någon minut senare möter jag en bil som blinkar till. Åkte en bit till och där står en älg tre meter från vägen och tittar ut mot vägen och verkar fundera på om den ska våga sig över eller inte. Tack och lov stod den kvar medan jag passerade. Väldigt fina djur men vill inte se någon igen. I alla fall inte så nära.

Nu ska jag... ja, vad ska jag?