Dränkte mina sorger bara för att inse att de är som olja, de flyter upp till ytan hela tiden. Så likt olja fick jag ta hand om mina sorger, fånga in dem och använda dem som bränsle för att ta mig fram.
Så tack mina vänner som står ut med mig när jag faller samman och tack för att ni finns där och firar mina framsteg.
Jag är en sån dryg och pessimistisk jävel som man inte får något grepp om, i alla fall inte jag. Jag vet vem jag vill vara men inte riktigt vem jag är, trots framsteg på den fronten. Kanske kommer jag förstå mer nästa år.
Gott nytt år på er och låt kärlekens vindar storma vidare i era hjärtan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar