Så har jag varit en sväng neråt i landet till min barndomstrakter. Ett måste så här i juletider. Hunden på tåget, ville inte sova. Trött när jag kom fram, det kan jag lova.
Så ut till skärgården till ett nybyggt hus utan vatten. Kommunens löfte ska man inte tro på. Bajamaja.
Hunden lös, ute jag frös.
Fick ett par julklappar, har visst varit snäll fast jag vet inte hur det gått till. River upp klapparna så fort jag får dem i min hand. Och hunden tar hand om papperet på golvet.
Juldagen for jag till min faster. Brukar bli lunch men nu blev det middag. Varför anpassa sig efter släkten som måste köra ett par mil och en annan som tänkt åka hem den kvällen till Stockholm den kvällen. Träffade kusiner jag inte sett på något år. Trodde jag skulle få lite tillfälle och snacka med dem men min faster bestämde hur man skulle sitta. Så jag fick sitta med ena brodern och farmor vid ett enskilt bord där min stol t o m var i ett annat rum! Så prata med släkten var det inte snack om...
Sen köra mitt i natten ut till skärgården. 70 km/h på 90 väg. Hörde precis att det varit en olycka inte långt därifrån. Sen 35 km/h sista biten. Mor hade låst lillstugan så jag fick väcka henne.
Åka tåg hem med lilla hunden. Inte mycket lugn den studen. Ilsken liten rackare i samma kupé. Första gången jag var glad för programmet Mannen som kan tala med hundar. Den hunden fick veta hut! Var en annan passagerare som tog sig an honom. Faan vad den skrek! Men min hund låg så lugnt i mitt knä. Hoppade av tåget och hunden försvann, pudersnön låg i drivor överallt! Snacka om att det var kallt. Hem, packa upp lägga sig i soffan. Upp nästa dag, dags att börja jobba.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar